Aldrig någonsin skulle jag bli en sådan där fjantig mommo som i tid och otid publicerar foton på sitt barnbarn på Facebook. Aldrig någonsin skulle jag hålla på med sådant trams! Never ever! Hmm, det har ju gått lite si och så med den intentionen. Jag tror faktiskt jag är värst av dem alla för att vara helt ärlig. Men vad skall man göra då man blivit begåvad med ett sådant bedårande barnbarn??
Lilla Knyttet växer så det knakar och hon blir sex månader om en vecka. Då skall det hållas namngivningsfest för det lilla livet. Det blir inget dop ty varken Snorkfröken eller Snusmumriken är "den sorten" som upplever att det är nödvändigt att döpa sitt barn. Jag tycker inte heller dop är nödvändigt och det är faktiskt bara Snorkfröken av mina barn som är döpt. Och att hon är döpt beror helt och hållet på att jag var en sådan ung mor och jag trodde att man "måste" göra så. Då Mumin och Lilla My föddes var jag äldre och kunde stå emot det sociala trycket att döpa sitt barn. Nu är det vanligt att inte döpa sina barn men så det var det inte för drygt tjugo år sedan.
Lilla Knyttet är en högst bedårande liten flicka. I början hade hon problem med magen och hon hade kolik av den värre sorten i någon månad. Men sedan dess har det bara varit glada miner. Hon är en stor liten personlighet med glimten i ögat och med världens största tandlösa leende. Det är inte mycket hår på hennes hjässa och det lilla hår hon har är så ljust så hon ser närmast flintskallig ut. Men det gör absolut ingenting för något sötare barn finns inte på denna jord. Hon är pigg och framåt, nyfiken och väldigt tidig i det mesta.
Lilla Knyttet har babysimmat precis som mor hennes gjorde för trettio år sedan då babysimmet var alldeles i sin linda. Babysimmet har uppskattats väldigt mycket och hon har trivts som fisken i vattnet. Nu är det paus med simmandet till hösten men sedan skall det simmas och dykas igen. Jag har varit med och tittat på men jag har inte som Knyttets farmor hoppat i den varma bassängen för att vara med. Men den dagen kommer väl då även jag passerar den gränsen! Näää, skämt å sido, jag kan knappt bärga mig tills även jag får vara med i bassängen!
Jag försöker träffa lilla Knyttet varje vecka och då med övernattning så jag får umgås med henne i flera dagar i sträck. Hon blir lika glad varje gång jag kommer och jag kan inte få nog av henne. Jag pussar och jag luktar, jag kramas och pussar än mer. Jag trodde aldrig att jag skulle ha så här mycket kärlek över till ett barnbarn men det är sådant man inte vet om man inte har varit med om det innan. Nu vet jag att den villkorslösa kärleken jag känner för mina barn även förs över till nästa led. Och det är så underbart!
Illustration by ShirianekiZ.
