Sköna maj

Då jag var liten firade vi vårens ankomst och första maj efter alla konstens regler. Redan de sista dagarna i april drog för-
beredelserna igång och förväntningarna var stora. Mjöden skulle bryggas och i köket kokade Mårran vatten, farinsocker, citron, humle och lite jäst. Allting hälldes sedan över i ett stort ämbar. Mårran rörde nogsamt om och täckte sedan hinken och ställde den längst in på diskbänken över natten. Följande morgon var de dags att slå den skummade mjöden i nydiskade flaskor. Vi barn petade ner russin i flaskorna och Mårran hällde den doftande mjöden ända upp. Flaskorna förseglades och ställdes undan på ett kallt ställe i tre dagar. Nu var det bara att vänta.

Med första maj kom våren och det skulle firas med att gå i knästrumpor och lågskor för första gången. Det spelade ingen roll om snön låg kvar på marken och nordanvinden svepte in över kuststaden. Knästrumpor och lågskor skulle på. Det var bara så. Och dagen till ära skulle vi finpromenera till torget som låg två kvarter bort. Hade vi tur sken solen och då kändes det verkligen att det var vår och man kunde för en stund glömma de blåa klapprande knäna. Ibland försökte Mårran faktiskt avstyra vansinnet att gå i knästrumpor men då grät vi flickor bittra tårar. Som den goda förstående mor hon var så lät hon saken bero. Det var ju vår - gu´ bevars!

Alla stadens familjer kom till torget den första maj. Trängseln var enorm och alla var vi så glada att våren äntligen var här. Mammor, pappor och barn. Mor- och farföräldrar. Ungdomar och studenter. Unga som gamla. Gulnade studentmössor blandades med bländande vita. Hela staden hade gått man ur huset. Majvippor inhandlades. Ballonger bands fast, i knapphål och i barnvagnar, så de inte skulle blåsa iväg. Sockervadden var ett måste och den smakade lika himmelskt varje år. Studenterna sjöng in våren och i något undanskymt hörn av torget förde socialistpartiet en hopplös kamp att få ut sitt budskap. I Finland handlade första maj om vårens ankomst och inte om politik. Sköna maj! Varmt välkommen!

Efter någon timme var det dags att gå hemåt igen. Nu skulle vi äntligen få dricka vårt mjöd! Till det åt vi finska struvor som Mårran hade bakat. De finska struvorna är spritsade i långa "ormar" rakt ner i det upphettade kokosfettet. De får de mest roliga former då detta är gjort på fri hand. Åhh, så gott det var!

Firandet var snart över och vardagen tog vid. Nu skulle vi bara se vems ballong som "levde" längst. Det var också lika spännande varje år!


Illustration Tove Jansson.