Inget är som väntans tider. Och det är det vi håller på med just nu - väntar. Lilla Elsa har nämligen inte behagat leverera sina kattungar. Fastän vi fjäskat och haft oss i så många dagar redan.
Allt är förberett och vi har verkligen gjort vårt bästa. Matrummet är uppvärmt och den finbäddade lådan står tätt intill elementet. Allt för att Elsa och ungarna skall få det så varmt och skönt som möjligt. Mat - och vattenskålarna är fyllda och kattlådan är rengjord. Dörrarna till matrummet är stängda nattetid. Allt för att lilla Elsa skall få lugn och ro. Men hitintills är allt förgäves.
Ingenting händer. Absolut ingenting. Däremot utnyttjar Elsa all vår omsorg och tänjer t o m på gränserna så gott hon kan. I natt kom vi på henne att helt skamlöst ligga och sova mitt på matbordet. Två gånger!! Hon tittade sorgset på Mumin som tvingade ner henne därifrån och under stor protest släpade hon sig långsamt till vattenskålen och drack. Hon undrade förargat varför i hela världen vi sprang där och kikade nätterna igenom då det enda hon ville var att sova!
Lilla Elsa har också lagt sig till med olaten att gnälla och gny så fort hon hinner. Då vet hon att vi kommer rusande för att se vad som är på gång. Men som vanligt så är det ingenting särskilt som har hänt utan hon rullar bara förnöjt över på rygg och vill bli kliad eller ännu bättre - bli upplyft och få ligga i famnen ett tag. Och hon vet att om hon håller på länge nog kan det faktiskt resultera i att hon får glass med grädde och rårörda jordgubbar eller något annat gott.
Ja, hon vet nog allt hur en slipsten skall dras den lilla Elsa. Men snart, snart skall väl ändå någonting hända!? Om jag får gissa så tror jag att innan helgen är slut så har jag blivit kattmormor. Och jag gissar att ni tycker att det är tur att jag inte har satsat pengar på när hon skall föda...
Illustration; Moomin by swan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar