Betraktelser och noteringar ur vardagen. Samtliga foton och texter tillhör muminmammans alter ego och det är förbjudet att använda dem utan lov.
måndag 4 oktober 2010
Frosseri
Bakom fördragna gardiner i ett mörkt rum har jag tillbringat HELA helgen. Jag har skytt dagsljuset som pesten och inte visat mig ute på dagen under hela tiden. Först vid mörkrets inbrott då endast stjärnorna på himlen belyst nejden har jag gått en sväng runt huset. Då har jag inhalerat den salta brisen från havet och hört den mörka skogen vrida sig i höstvinden. Som grädde på moset har jag hört kattugglans skri från Kullaberg och i skogen bredvid har nattskärran skrämt. Det gäller att inte vara räddhågsen då man bor ute på landet dit inga gatlyktor når.
Vad är det då som lockat så att jag inte kommit mig ur huset? Vad är det som har gjort att jag möblerat om halva gästrummet och dragit den tunga soffan ända fram till skrivbordet? Vad är det som tvingat mig att äta varenda måltid, varenda fika sittandes i halvdunklet framför min nya fina widescreen dataskärm? Vad i hela friden kan locka så?? Jo, mina vänner - True Blood!
Jag har suttit som fastklistrad framför min skärm. Jag har frossat i blod och lemlästade kroppar. Jag har sett klet och smet i mängder. Jag har sett huggtänder poppa fram i tid och otid och jag har sett så mycket sex så jag tröttnat. Här har det "bangats" till höger och vänster och med allt och alla. Det gäller att inte vara pryd och det gäller framför allt att vara ytterst bekväm med sitt sällskap om man råkar se serien med någon annan. Jag visste inte att SVT tillät så mycket sex som den här serien innehåller och de har verkligen inte lidit brist på fantasi de här seriemakarna!
Jag skäms lite grand att jag suttit här och "slängt bort" hela helgen. Men bara lite! För det är ju inte så att jag gör det här så ofta och en gång är ingen gång. Men bortsett från den lilla skammen så har helgen varit ytterst underhållande. Det är inte klokt så mycket det händer i vampyrernas värld! Nu vill jag bara ha mer men jag har redan kommit till vägens slut. För nu finns det inga fler avsnitt och jag får sitta här och vänta på att de skall spela in nya. Men inget är som väntans tider sägs det. Fan tro´t!!
Illustration: Finnish bacon by Bjarke Pedersen and Thomas Poulsen .
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar