Visst är det märkligt. Jag förstår det inte riktigt själv varför det blir så här ibland. Skriva som en galning en månad för att inte få en rad på pränt nästa månad. Märkligt är vad det är. Det enda jag kan göra är att hoppas på att ni saknat mig en smula. En liten smula i alla fall.
Kanske är det så att allt skidande via TV;n har tagit ut sin rätt? Alla dessa WM i både skidning och skidskytte och så den vanliga världscupen i respektive sport ända sedan i slutet på november. Och det var knappt att jag fick jullov för hela cirkusen drog ju igång vid nyår igen. Det är klart att man blir lite trött. Men nu är det slut på eländet. I helgen som gick sattes punkt för säsongens skidsporter och jag kan återgå till det normala igen. Inte en dag för tidigt om jag får säga det själv.
Men jag har inte bara slappat i soffan ändå. Inte alls. Jag har faktiskt noterat att våren har kommit med stormsteg även om vi har haft något litet bakslag någon dag. T ex noterade jag att lärkan var lite sen denna vår som varit kall och snörik. Den tredje mars hörde jag en tapper lärka drilla i skyn och det var en vecka senare än vanligt. Sedan har jag inte hört den fler gånger så kanske har den frusit ihjäl rent av?
Vintergäck och snödroppar blommar i skogen. Penséerna står på trappan och rabatten mot havet är krattad. I veckan har jag tänkt ta itu med rabatterna mot vägen om vädret blir som de lovat oss här i Nordvästra Skåne. Då mumin kommer hem i helgen skall vi putsa fönster så jag kan se ut igen. Och har jag inte hunnit fixa rabatterna innan dess så får han hugga i även där. Han vet inte om mina små projekt men jag tror inte han protesterar så mycket.
Och skulle han protestera kanske jag låter bli att servera honom min goda mat. Eller så låter jag bli att ge honom födelsedagspresenten då han fyller år på fredag. Nää, där skämtade jag allt. Det är klart att han får mat och presenter. Han är ju trots allt mitt lilla mumintroll!
Illustration Tove Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar