Väntans tider

Jag hoppar till varje gång det ringer och jag slänger mig över telefonen.  Har jag ett missat samtal blir jag helt svettig och ringer genast upp .  Och jag önskar t o m att telefonen skall ringa nattetid.  Vad av detta kan man undra.  Har jag blivit spritt språngande galen eller har jag fått ett oerhört kontaktbehov?  Nej, nej, nej.  Den enkla anledningen är att jag skall bli mormor för första gången och Snorkfröken har snart gått en vecka över tiden.

Mormor.  Jag har nu haft nio månader på mig att smaka på ordet.   Och jag tycker faktiskt om det.  Mormor.  Mor mor.  Morr morr.  Mooor mooor.  Mommo. MOMMO.  Mommo får det bli.  För Mårran kallas ju också mommo av mina muminbarn så det kommer att falla sig så naturligt.  Och nu kommer Mårran inte att vara bara mommo längre utan hon och Hemulen blir gammelmommo och gammelmoffa.  Vad härligt det låter!

Alla förberedelser är klara.  Vi har gått igenom de undanstoppade lådorna med babykläder från då muminbarnen var små och Snorkfröken har tagit det hon velat ha.  Vi har tittat beundrande på de små fina täckena och lakanen med spets som Mårran en gång sydde till Snorkfröken då hon föddes för snart trettio år sedan.  Vi har skrattat och med klump i halsen har vi tryckt de små babykläderna mot våra kinder.  Härliga minnen från då muminbarnen var små kommer fram och allt känns som om det bara var igår.  Men så är det ju inte.  För nu är det Snorkfröken som skall bli mamma.

Nu bara väntar vi.  Men mest av alla väntar nog Snusmumriken och Snorkfröken.  Tänk att de skall bli föräldrar!  Tänk vad underbart det skall bli.  Nu kan du komma lilla babyn.  Du är så välkommen.


Illustration Moominbridge by Maria Hobbit.