Dilemma

Jag hade bestämt att jag skulle hålla julpyntandet ytterst modest i julas. Till pyntet hör också inköpandet av julblommor. Jag höll mig till det jag bestämt och inhandlade endast tre stycken vita amaryllis. De stod så vackert i det ena köksfönstret och blommade alldeles lagom till jul. Precis som jag hade planerat.

Då händer det. Gamle grannfarbrodern knackar på dörren dagarna innan jul. Han har två stycken stora lådor med röda blommande julblommor som han förärar mig. I lådorna finns både julstjärnor, julgrupp och azaleor. "Jag tycker att du har så lite julblommor" säger han till mig på sin grötiga dansksvenska. "Jag har varit iväg och köpt lite blommor till dig så du får julstämning" fortsätter han stolt och ser så glad ut. "Men oj - TACK SÅ HJÄRTANDES MYCKET" säger jag och önskar att jag kunde dra igen dörren framför näsan på honom. Det är självklart bara att tacka och ta emot. Han menar ju bara väl den gamle farbrodern.

Så här sitter jag nu. Hela köket är fullt med otroligt vackra julstjärnor som bara vägrar att gå till Gud. Julgruppen har jag delat upp och azaleorna har jag förpassat till ovanvåningen i väntan på våren.

Varför skall det vara så svårt? Vad är egentligen problemet? Julen är över för länge sedan och då skall det väl inte vara så svårt. Det är bara att göra det. Bara att ta itu med eländet. Sluta vattna blommorna så de dör och jag äntligen kan slänga ut dem. Men jag kan bara inte. Så jag sitter väl här med mina julstjärnor ända in till påska!

Illustration Tove Jansson.