Så har då vintern kommit. Hela Sverige och t o m Skåne ligger inbäddat i ett vackert snötäcke. Det sägs att det är kallt för årstiden och att snön har fallit ovanligt tidigt i den sydliga delen av landet i år . Och gissa om jag är lycklig? Jaaa! Jag kanske t o m skall kalla det exalterad?
Som bördig från det mellersta Finland vilket innebär det nordliga Sverige, om man tittar på kartan, så kan jag bara inte hjälpa det. Det är något alldeles speciellt med vintern och all snö. Nu lyser marken vit och de bruna åkrarna är ett minnen blott. Jag blir gladare och piggare och allting känns så mycket lättare med en gång. Det knarrar under skorna när jag går och luften är kall och ren. Jag får förvisso klä på mig lite mer kläder och jag får gå försiktigt så jag inte halkar men det är småproblem om ni frågar mig. Det positiva överväger för min del.
Äntligen, äntligen får jag plocka fram fågelbordet och mata småfåglarna igen. Jag får slänga ut äpplen och frukt till koltrastar och fasaner och jag och katterna njuter av att titta på "fågelskådespelet" genom våra fönster. Ute i skogen ligger snön så vacker på träd och buskar och jag har fullt upp med att tyda alla spår i naturen. Det gör mig lycklig att få fundera över vilket djur som tagit sig fram i snön. Vad kan det vara? Är det ett råddjur eller är det vildsvin som gått fram här? Det gäller att veta på vilket håll klövarna är vända och oftast så är det råddjurets spår jag ser. Och allt som oftast lämnar räven och haren sina spår och ibland ser man lämningar av en kalasmiddag som någon rovfågel haft.
Ni tycker kanske att jag romantiserar vintern och det må så vara i så fall. Vintern är min årstid som det vinterbarn jag är. Jag verkligen älskar vintern och kylan. Jag kan faktiskt inte hjälpa det.
Illustration Tove Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar