Så har det då faktiskt hänt. Många, många år innan jag hade planerat att detta skulle ske. Det här är någonting som jag skrattat rått åt då svägerskan i Finland, jämngammal med mig, för några år sedan berättade att hon införskaffat. Jag meddelade henne att något dylikt skulle inte ske för min del under de närmaste trettio åren och när det skedde så skulle det ske över min nästan döda kropp. Men nu har det alltså hänt och jag känner mig lastgammal. Men jag måste tillstå - jag har köpt broddar!!
Men vad har en stackars kvinna egentligen för val? För plötsligt låg jag ju bara där i onsdags. Likt en sprattlande sköldpadda på rygg - på allmän trottoar - och inte kunde jag ta mig upp för egen hand heller. Jag som så stolt gått utan käpp en hel månad och trippat fram så försiktigt i vintervädret var helt chanslös. Fötterna utförde helt plötsligt en lustiger dans och ingenting i världen fick mig på rätt köl igen. Det var inte ett dugg roligt och hjälpsamma människor fick mig på fötter igen.
Jag överlevde fallet men knäet fick sig en riktig kyss, jag blev rejält mörbultad och jag blev ordentligt chockad. Nu vet jag, the hard way, att jag inte klarar mig så där jättebra om jag ramlar omkull utomhus och nu vet jag att inte bör vara så dumdristig. Jag är inte längre vid samma goda vigör som jag var innan olyckan och det är bara att gilla läget. Nu skall jag ha både bälte och hängslen då jag går ut denna vinter så därför skall käpp och broddar stötta mig på in väg. Bra dagar skall jag bara ha broddarna. Tror jag.
Illustration Tove Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar