Varför? Varför åkte jag så sent ner till Malmö? Jag som tyckte jag hade hela dagen på mig och så blev det sådant jäktande till slut. In med storväskan till Mumins studentboende och en sarkastisk Mumin som undrade om jag verkligen bara skall stanna en natt. Snabbt klädbyte och så iväg till operan och sceningången där B lämnat oss 2 fribiljetter till kvällens föreställning. Men först måste vi äta någonting och vi hastade förbi italienaren, som vi förkastade, bort till kinesen som inte hade öppet, vidare till fransosen på S.a Förstadsgatan, som inte heller hade vett att ha öppet, och ner till dansken på samma gata var vi äntligen fick kasta i oss lite mat. Puuuh säger jag bara!
Förväntansfulla satte vi oss i salongen och blickade ut över publiken. Salongen var lite mer än halvfylld denna sista genrepskväll och vi undrade för oss själva om Wagners Parsifal kanske skrämde bort en del publik. Parsifal, anses av många, vara ett av operahistoriens största och kanske mest komplicerade verk så det här skulle verkligen bli spännande! Tråkigt nog är Wagners verk alltid kontroversiella genom kopplingen till nazistiska strömningar men jag har alltid gillat Wagner så jag sätter mig över detta.
Avskalat. Dramatiskt. Vackert. Ett drömspel med starka religiösa kopplingar. Wagners musik är så pampig, så vacker, så förtrollande och jag bärs iväg. En mäktig Parsifal och en förförande Kundry ger mig rysningar. Operakören är så fantastisk och i orkesterdiket sitter en hel hop otroligt skickliga musiker. Dekoren är enkel och kostymerna är både simpla och oerhört vackra. Jag njuter kolossalt och sällan och aldrig har väl fem timmar gått så fort!
Sakta vandrar vi mot Triangeln i den sena kvällen. Föreställningen är över och vi tyckte båda att den var underbar. Mumin tyckte Parsifal var bra mycket bättre än "Figaros Bröllop" som vi såg i Stockholm och det håller jag med om. Mozart är Mozart och Wagner är Wagner och aldrig skola de två mötas. Så är det bara.
Illustration Tove Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar