Födelsedag

"Du bakar väl en tårta till mig? Jag vill ha tårta på sängen i morgon bitti. Precis som alltid då jag fyller år." Mumin tittade oroligt på mig. Det var sent i tisdags kväll och ännu hade han inte sett mig göra någon ansats till att baka. "MEN - tycker du inte det är dags att vi slutar med uppvaktning på sängkanten nu? Ni barn är ju vuxna och då kan vi väl dra ner på sådant?" Jag fortsatte titta på TV;n och spelade helt likgiltig. "MEN MAMMA - det är klart jag vill ha tårta på sängen!!" Mumin tittade vädjande på mig och försvann tillbaka till sitt rum.

Han hade inte behövt oroa sig. Det var väl klart att jag hade bakat tårta till honom! Skruttet, som hälsade på i några dagar, och jag hade redan bakat tårtan i tisdags morse. Redan vid sjutiden på morgonen när Mumin gett sig av till Campus var vi i gång. Recept söktes fram och vi gjorde en smarrig kladdkaka enligt konstens alla regler. Den fick svalna i några timmar och sedan gömdes den långt ner i frysen för att Mumin inte skulle hitta den.

Vid sex i går morse slog jag upp dörren till Mumins rum. "Med en enkel tulipaaaaaaaan, på bemärkelsedaaaaaaaan, jag har den äran, jag har den äran att gratuleeeeeeeera!!" Brickan var fullastad med kaffe, tårta, vispgrädde och presenter. Mumin och Skruttet satte sig yrvakna upp i sängen och ett belåtet leende spred sig över Mumins ansikte.

Tårta på sängen! Han hade väl egentligen aldrig tvivlat längst inne. Men riktigt säker var han nog inte! Och det är det som är så roligt med uppvaktning. Att man aldrig kan vara säker på hur det blir!