Avsked

"Så mycket fåglar du har här ute hos dig på landet! Det måste vara skogen som du har så nära och så matar du ju dem under hela vintern förstås!" Hemulen drack sin morgonlatte - en vana som han lagt sig till med under sitt besök. "Och så stora kråkorna är! Mycket, mycket större än dem vi har uppe i Österbotten." Han smuttade eftertänksamt vidare och fortsatte titta på fågellivet utanför fönstret. "Oh, titta! Sädesärlorna har redan kommit!" utropade Mårran. Och mycket riktigt! Sädesärleparet som alltid kommer till oss på vårkanten hade landat och spatserade fram och tillbaka över gräsmattan och vippade frenetiskt med stjärtfjädrarna. Vi fortsatte att äta frukost och tittade ut genom fönstret för att se om det fanns något mer att upptäcka.

Men nu har de lämnat den skånska myllan, Mårran och Hemulen, och åkt tillbaka till Finland. "Jag tycker det är lika svårt varje gång jag hälsat på er här nere i Skåne på våren. Det är inte alls roligt att åka tillbaka till snö och slask och bara några plusgrader" sade Mårran sorgset då hemfärden närmade sig. "Nu har vi ju fått känna på vår och värme. Men det tar sig väl däruppe med" suckade hon och handlade på sig några fröpåsar till. Hon slängde längtanfulla blickar på sättpotatisen som hade skjutit upp en decimeter ur de små plastkrukorna men besinnade sig. Någonstans fick ju gränsen gå!

" Vad härligt det var att träffa Mårran och Hemulen. Så mysigt vi har haft de här dagarna! Alla promenader vi gjort med dem och Mumin. Och Snorkfröken som fick visa upp sitt fina hus för dem. Och tänk att Sniff kunde komma hit och träffa dem! Ohh , jag saknar dem redan. Jättemycket!" Lilla My som varit hemma och hälsat på samtidigt tittade på mig. "Vi måste åka till Finland i sommar. Vi bara måste! Jag längtar dit jättemycket!" fortsatte hon och spände ögonen i mig.

Och det är klart att vi måste ta oss hem till Finland i sommar. Fattas bara annat! För då får vi ju träffa dem igen, Mårran och Hemulen!