Påskaftons middag

Olja, glas, keramik. Tyg och foto. Det är mycket som visas upp under Kullasalongen i en knapp månad. Jag står och betraktar en målning på långfredagens vernissage då S hoppar på mig. "Men heeej - hur är det med dig?!" säger hon hurtigt och så pussas vi i luften såsom man gör på vernissager. "Visst är här mycket att titta på?" fortsätter hon och ler stort. "Förresten vad gör du imorgon kväll? Vill du inte komma på middag hos oss?" frågar hon sedan. "Tack - det låter trevligt! Det är klart jag kommer!" svarar jag glatt. "Då säger vi det! Vi blir inte så många. Det kommer bara två ogifta bröder också." Och innan jag hinner öppna munnen försvinner hon tillbaka till G i vimlet.

Jag blir stel av fasa. Två ogifta bröder!! Då var vi där igen! Det kan väl inte vara möjligt att S och G försöker para ihop mig med någon ogift femtioåring?! Jag förbannar mig själv som tackat ja så snabbt. Hade jag vetat förutsättningarna hade jag definitivt tänkt efter två gånger innan jag svarade ja. Men nu var det för sent. Alldeles för sent.

Men jag hade inte behövt oroa mig. Det fanns absolut inga baktankar bakom den trevliga middagsinviten jag fick. Middagen visar sig vara en chosefri tillställning i goda vänners lag. Och inget annat. Jag slappnar av där jag sitter vid middagsbordet och ler åt att min fantasi skenat iväg med mig så fatalt. Men som ensamboende kvinna vet man aldrig vad vännerna försöker koka ihop.

Efter sill på kavring äter vi en underbart len ugnsbakad lax med gratinerade rotsaker och härlig sallad därtill. S och jag sköljer ner maten med gott rödvin medan karlarna dricker påskmust, vatten och öl. Skratten är många och stämningen kärvänlig mellan S, G och bröderna som känner varandra väl. Jag får anekdoter berättade och jag trivs ypperligt med den avspända atmosfären. Middagen avrundas med kaffe och stor fruktsallad. Som vanligt har jag ätit alldeles för mycket men det är svårt att låta bli då maten är så god!

Kvällen lackar mot sitt slut och jag blir hemskjutsad av en av bröderna. Jag tackar för en trevlig kväll och går in till mina katter. Jag sparkar av mig skorna, sätter mig i trappan upp till övervåningen och pustar ut. Vad skönt det var att inte bli bortgift ikväll! Jag vet att alla mina härliga vänner vill mig väl - men det kan vara lite påfrestande med uppenbara "parningsförsök". Även om det är väl menat.


Illustration Tove Jansson.