Ålandskalas

Ålandsfilifjonkan och hennes man hade inbjudit till femtioårs-kalas. R hade fyllt halvt sekel och nu skulle det firas. Lilla My, Sniff och jag var så förväntasfulla. Jag för att jag skulle träffa flera gamla vänner och Lilla My och Sniff för de aldrig hade varit på Åland förrut. Sniff hade aldrig varit i Finland överhuvudtaget så det var verkligen på tiden att han fick komma över även om det inte var till fastlandet vi åkte. Det var så spännande! Skulle vi gamla vänner känna igen varandra då det var så länge sedan vi sågs? Jag funderade över det då jag satt på båten på väg till festen på Åland. Vissa av gästerna hade jag förstås träffat genom åren men det var några stycken som det var länge, länge sedan jag sett.

Vi möttes i hamnen av en glad filifjonka och hennes man. Ålandsfilifjonkan torkade en tår ur ögonvrån så glad och lycklig var hon över att träffa oss alla. Där var A och hennes bror B! Till och med deras gamla kompis C hade tagit sig över. Och titta där var ju O och R som jag inte hade sett på över hundra år! Vi var oss nog lika allesammans men några kilon tyngre lite till mans. Och titta där var gudsonen M som är så otroligt lik sin far så hälften kunde vara nog! Och ännu flera vuxna barn från olika håll strömmade till. Återseendets glädje var stor och det torkades nog en liten tår ur fler än ålandsfilifjonkans ögonvrå.

Vi tillbringade några härliga dagar på ett Åland som bestämt sig för att visa sig från sin lite kärvare sida. Regnet strilade, öste och vräkte ner i ett dygn och temperaturen ville inte stiga över tio grader. Trots vädrets nycker visades vi omkring på en liten bit av Åland av det entusiastiska värdparet och det var väldigt trevligt!

Lagom tills kalaset skulle börja på lördagseftermiddagen kom solen nådigt fram. Kalaset hade flyttats in i skolmatsalen för utomhus var det alldeles för blött och kallt trots partytält. Vi var ett glatt gäng som lät oss smaka av bordets fröjder! Minnen plockades fram ur sina gömmor och skratten var många och glada. Presenter öppnades och kort lästes upp av den glade jubilaren. Det tävlades i nya, spännande konseltationer och alla var vi vinnare. Det var en härlig kväll som vi nog alla minns länge!

Allför snart kom taxin och hämtade upp mig, Lilla My och Sniff. Vi skulle in till Mariehamn och sova ett litet tag i Ålandsfilifjonkans övernattningslägenhet innan vi var tvungna att ta nattbåten tillbaka till Sverige igen. Kramarna var hårda och intensiva och ögonen bräddfyllda av tårar när vi nu alla var tvungna att ta farväl av varandra igen. Huset försvann i fjärran när taxibilen körde den våta grusvägen mot Mariehamn. Som små figurer syntes vännerna som stod och vinkade av oss tills taxin försvann bakom den första kröken. Men vi ses snart alla igen. Det har vi lovat varandra!


Illustration Tove Jansson.