Kopparbröllop

"Vad i hela friden är kopparbröllop??" frågade jag Mumin medan jag läste brevet. "Oh, herreguud - det står ju en önskelista längst här nere i brevet!! Skall man ha med bröllopspresenter också??!!" vrålade jag rakt ut och trodde knappt mina ögon. "Varför firar man kopparbröllop så våldsamt i Danmark?? Tolv och ett halvt år är väl inget att fira!!??" Nu hade jag läst hela brevet och saker och ting hade klarnat för mig. "Men allvarligt talat, Mumin, har du hört på maken!?" fortsatte jag envist. "Tolv och ett halvt år!! Inte klokt!!" Jag tyckte att Mumin skulle ha alla svaren för det var ju på grund av hans danska flickvän, Skruttet, som vi fått denna inbjudan. Inbjudan att fira Skruttets fars och styvmors kopparbröllop.

Den lilla röda resväskan var fullpackad med kläder för alla eventualiteter när jag och Mumin tog båten över sundet till Helsingör förra helgen. I Helsingör tog vi tåget till Köpenhamn var Skruttet mötte upp. Sedan fortsatte resan med nästa tåg till den lilla vackra staden Korsör vid Stora Bält. Lite nervös var jag allt för jag hade aldrig träffat Skruttets far och styvmor. Det lilla vi kände till varandra var genom våra sidor på Facebook men inte mer än så. L, som Skruttets far heter, mötte oss vid stationen. Vi hälsade glatt på varandra och så körde vi hem till huset. V, Skruttets styvmor, mötte oss på trappan. "Välkommen, du är så varmt välkommen hem till oss" hälsade hon mig och jag kände mig genast glad och avslappnad. Visst var det härligt att äntligen träffas på riktigt!

Nästa morgon grydde och nu var det allvar. Efter frukosten utbröt febril aktivitet och alla skulle göra sig i ordning. Vid lunchtid åkte vi till samlingshuset i deras koloniområde. Där skulle den stora festen gå av stapeln. Dignande buffébord och dukade bord. Flaggor, ljus och kopparplaketter vid varje tallrik. Stort presentbord och en välfylld bar. Strålande solsken och ett femtiotal festklädda människor. Nu kunde festen börja!

Tal till kopparbrudparet hölls. Sånger sjöngs till deras ära. Allt som oftast knackade vi besticken mot våra tallrikar och stampade i golvet, såsom seden är på danska bröllopfester, för att brudparet skulle kyssas. Det skålades och talades om kärleken. Presenterna öppandes och gratulationskorten lästes. Det var vackert och det var fint. Det var värdigt och det var kärleksfullt. Det var en upplevelse utan dess like för en finska boendes i Sverige på kopparbröllopsfest i Danmark.

Det är nog inte så dumt med kopparbröllop i allafall. Kanske är det något som vi andra också borde göra. Ställa till en fest för kärleken. Visst låter det härligt, så säg?

Illustration Tove Jansson.