Vänner från förr

Vi hade fått kontakt igen. Via Facebook. Tänk att det gått över trettio år sedan vi senast träffades, Son och jag! Jag satt och tänkte på det när jag i söndags tog tunnelbanan från Tekniska Högskolan till Östermalms Torg. För det var där vi skulle träffas. Utanför ingången till Saluhallen.

Solen sken och torget var fullt av folk när jag kom upp från underjorden. Det var loppmarknad denna helg och egentligen ville jag stanna till och titta för att se om det var något som passade min plånbok. Men det gjorde jag inte för tänk om hon redan stod och väntade på mig. Jag hastade vidare genom folkvimlet till vår mötesplats.

Någon minut försenad var jag först på plats. Jag fattade posto i hörnet och spanade runt omkring mig. Kunde det vara hon som kom där? Nej, nej, nej - det liknade ju inte alls bilden som hon har på Facebook. Det var någon annan. Där kom hon - leende och glad banade hon sig fram till mig och vi kramades hårt och länge. FANTASTISKT! HELT FANTASTISKT! Jag smög bort en liten tår som envisades med att rinna över och höll henne ifrån mig. Så lik hon var sig efter alla dessa år! Samma ögon, samma ansikte. Jag hade känt igen henne även om vi hade setts i New York!

Vi strosade långsamt bort över kullerstenarna mot Kungsträdgården för att äta lunch i solskenet. Vi pratade och pratade. Trettio år ventilerades. Förvånansvärt lika var vi till sätt och kynne. Förvånansvärt lika hade vi gjort våra livsval. Tre timmar rann snabbt iväg och det var dags för oss ta farväl. Men vi ses i sommar igen då hon bilar ner till mig i Skåne. Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa henne igen. Så härligt det är att få tillbaka vänner igen!

Illustration Tove Jansson.