Femtio

För första gången i mitt liv har jag åldersnoja. Det är ju inte varje dag man fyller femtio precis. Men nu har det hänt och det är ingenting jag kan göra åt det. Det är så där som de säger i den otroligt fåniga reklamen om pensionssparande; "Plötsligt en dag upptäcker du att du är närmare pensionen än studenten". Precis där har jag hamnat nu. Otroligt men sant.

Att fylla trettio, fyrtio eller fyrtiofem år är ingenting. Man är pigg och glad och av rynkorna syns inte ett spår. Fortfarande känner man sig ung och pensionen känns hur långt borta som helst. Men tiden springer i väg och innan man vet ordet av så är man femtio. Och plötsligt så är det inte så himla långt till pensionen längre. Vad hände??

Det finns alltid de som käck klämmer i med; " Femtio år är inte så farligt om man betänker alternativet". Jaha ja. Jag har inte påstått att jag hellre är död än femtio! Jag påstår bara att man får sig en ordentlig funderare då man når denna magiska ålder. Jag vet också att man inuti fortfarande är ung och man är inte äldre än man gör sig som det så fint heter.

Men ändå. Lite knepigt är det allt att nu ha blivit femtio. Jag tröstar mig med att de som varit med om detta säger att denna åldersnoja går över på några veckor. Det låter trösterikt. I nästa blogginlägg skall jag vara mer positiv och berätta om det roliga med att fylla femtio. Som att jag hade en stor fest med gäster från när och fjärran. Som att det hölls fina tal och att jag fick många fina presenter. Men nu måste jag nog lägga mig på sofflocket en stund för jag är en smula trött.....


Illustration Tove Jansson.