Igår kväll fick de finska lejonen stordäng av USA i hockeyn. Och är jag förvånad? Nederlagen har kommit slag i slag och värre kan det knappast bli. Det har minsann inte varit lätt att vara en passionerad soffidrottande finne detta vinter OS.De finska damerna och herrarna har verkligen inte presterat enligt förväntan. Medaljerna har uteblivit i nordisk kombination, i backhoppning, i de alpina grenarna och de har verkligen inte kommit i Finlands händer under längdskidåkningen. Fullkomlig katastrof är nog de mildaste uttrycket man får använda. De finska damerna krigade till sig bronspeng i skidstafetten och i damhockeyn, men det är allt. Helt otroligt!
I stället har vi fått se ett medaljregn ,utan dess like, över Sverige. Medaljerna har haglat i de mest skilda grenar såsom alpint, curling, skidskytte och sist men inte minst i längdskidspåret. Vi har fått se en ny ung svensk skidgeneration kliva fram och det har varit fantastiskt roligt att se trots att jag är en inbiten finne och helst av allt ser en finne eller två på prispallen. Sverige har varit på gång under de senaste åren men det stora breda klivet har de gjort under OS. Det är mycket trevligare att se en svensk ta medalj än kaxiga norrmän såsom Northug eller Svendsen. Svendsen hade t o m den dåliga smaken att i skidskyttet uttrycka att det var pinsamt att bli slagen av en svensk. Och Northug orkar jag inte ens kommentera.
Nu är det bara två dagar kvar och jag hoppas, HOPPAS på ett under. Tänk om vi kunde ta medalj på tremilen idag och på femmilen i morgon! Vilken lycka! Och tänk om Finland klarar bronspengen i hockeyn trots fiaskot igår! Det sägs att hoppet är det sista som överger en. Och så är det nog.
Illustration Kalle Strokirk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar