Klasskamrater

Utan att man ens hinner blinka har trettio år passerat. Så kändes det då vi hade en liten tjejträff i Stockholm i helgen. Det var härligt att se att de gamla klasskamraterna från Flicklycéet och Övningsskolan hemma i Vasa fortfarande var sig så lika. Lika till både kropp och själ. Men i alla fall. Tänk. Trettio år. Bara så där.

Vi började med ett operabesök på Drottningholms slottsteater. De modiga hade åkt ångbåten Carl Philip till Drottningholm men det var ingenting för mig som hade haft en ordentlig influensa under den gångna veckan. För att vara riktig ärlig var det ingenting jag beklagade precis när jag såg ut genom fönstret hos Lilla My. Himlen var full av arga svarta moln och kastvindarna hotade att slänga ut alla växter från balkongen. Temperaturen visade drygt tio sura plusgrader och jag tänkte tacksamt på den varma bussen jag skulle få sitta i på min väg till träffen. Inget ont som inte har något gott med sig!

"La finta giardiniera" var en lättsam Mozartopera med utmärkta sångare och komisk touch. Men tyvärr är bänkarna på slottsteatern ingenting man önskar ha hemma i vardagsrummet och det var ömma rumpor och trötta ryggar som stelt stapplade iväg till bussen som skulle ta oss in till Stockholm. Vi hade tur med buss och tunnelbana och glatt pladdrande tog vi oss in till city. Magen knorrade på oss alla och det kändes som om vi inte kunde komma fram snabbt nog. För nu skulle det ätas och drickas och pratas och skrattas och minnas och förundras!

Vi steg av vid Fridhemsplan och gick den korta biten till restaurangen var vi bokat bord för flera veckor sedan. De tjejer som inte haft möjlighet att komma på operan slöt nu till gruppen. Varma kramar, glada skratt och kamerornas blixtar fyllde luften under kvällen. Pladder, pladder och lite skvaller och timmarna försvann i ett huj. Precis så som skall det vara i goda vänners sällskap. Vilken härlig dag och vilken härlig kväll!

Vad blev det av våra drömmar? Blev våra drömmar av? Ömsom vin. Ömsom vatten. Så var det nog för oss alla. Men det är ju det som är livet. Inte sant?

Illustration Tove Jansson.