Promenad i sommarmorgonen

Vid halv fem i morse bestämmer jag mig  för att det är för tidigt och vänder på mig och somnar om.  Klockan blir sju och nu tycker jag att det kan vara dags.  Solen flödar, fåglarna kvittrar som besatta och jag hoppar med ett skutt ur sängen.  Världen - here I come!

Med två koppar kallt vatten i kroppen, iklädd shorts och linne och med Timberlands lätta vandrarskor på fötterna går jag ut i den varma sommarmorgonen.  Via soptunnan med skräpet och sedan är det dags. Jag fäster blicken långt i fjärran, rättar till solbrillorna och träder händerna i stavarnas handskar.  Sedan tar jag sats.  Framåt!  Framåt för Gud och fosterland!

Först längs allén mot slottet sedan vänster in på Kyrkovägen.  Farten är god, fåglarna sjunger och solen värmer skönt.  Vid fältet till vänster startar en av slottets jordbrukskillar den gigantiska bevattningsanordningen.  Han fumlar lite grand och  med nöd och näppe undkommer jag en dusch. Vi skrattar gott och jag fortsätter upp mot den lilla skogsdungen.  Vid huset till höger framme vid korsningen är det för en gångs skull tyst och stilla.  Jag funderar om de låtit skjuta hundfan sedan igår kväll för alltid annars står han där och skäller.  Men inte idag.  Skumt.

Höger upp vid växthusen och sågverket.  Upp för den lilla backen som ser ut gå rakt upp i himlen.  Nu bränner solen i ryggen och jag funderar om jag skall ta av linnet och bara gå i sportbh;n.  Vid närmare eftertanke låter jag bli då jag anar att världen ännu inte är redo för min frodiga kropp.  Jag får ett möte och stiger av vägen för att låta bilen köra förbi.  Vi vinkar glatt till varandra.  Hon ser förstås ut att undra om jag är riktigt redig som är ute och stavgår så här tidigt på morgonen.

Där framme ser jag vinodlingen och jag fortsätter framåt med bra fart.  Jag funderar som vanligt om deras vin verkligen går att dricka.  Vem vet?  Även här är det tyst och stilla och nu misstänker jag starkt att en hundmördare har varit i farten.  För även deras hund är tyst denna morgon och det hör inte till vanligheten.  Jag bestämmer mig för att låta saken bero och fortsätter förbi den gröna kvarnen.  Benen trummar på och snart är jag framme vid allén igen.  Den sista kilometern känns lite lång men snart, snart är jag hemma igen.

Efter en snabb dusch gör jag min morgonlatte.  Jag brer mina knäckebrödsmackor, hackar över söta, söta körsbärstomater från Viken och kryddar med örtsalt.  Jag går upp på övervåningen, sätter mig vid det öppna fönstret, startar datorn och tar min första tugga på min smörgås.

Livet är gott att leva! 

Illustration Tove Jansson.