Substitut

Vi möttes tidigt i måndags morse på tåget till Malmö, C och jag.  Precis som i gamla tider när vi pendlade. Återseendets glädje var stor för det var ett bra tag sedan vi sågs. Det är mycket som kan hända på ett halvår och det var en hel del  som skulle ventileras - information, skvaller, katter och allsköns ting. Och jag tror lugnt man kan påstå att det märks att vi inte har några småbarn eller barnbarn, C och jag.  Så fort all nödvändig information om kreti och pleti hade utbytts fokuserades allt vårt prat på katter.

Katter hit och katter dit! Mobiler halades fram och foton på katter visades och beundrades.  Vi var rörande överens om att Sune var på pricken lik sin mamma Elsa men med sin fars yviga päls.  Vi skrockade gott då vi konstaterade att Sune ätit upp sig och blivit en ståtlig ung hane som växt om sin gracila mor.  Vi fortsatte i samma katt-takt och tips om foder utbyttes och kattsand diskuterades.  Med illa dold stolthet berättade vi om våra katters påhitt och egenheter.   Jag fick höra att Sune älskar att sitta i cykelkorgen då C och T ger sig ut på utflykter och jag fick även höra att Sune älskar att vara ute i deras inhägnade trädgård och att han faktiskt hade smitit en gång minsann!  Jag fick även veta att Sune delar sina gracer rättvist mellan C och T där C är tilldelad morgonpasset och T får sin beskärda del kvällstid.  Och jag fick berätta att ingen, INGEN, kan höra på så långt håll som Elsa kan då ett glasspaket öppnas. Ingen, inte ens Cajsa, den röda skönheten, kommer i närheten av Elsas glasskänning.

Inte klokt!  Så där höll vi på hela vägen ner till Malmö.  Jag undrar vad våra medresenärer tänkte.  Jag undrar speciellt vad de tänkte när C berättade att T hade drömt om att Elsa hade fått sina nya ungar och att Sune hade blivit bror och fått småsyskon.  De måste ha tyckt att de där kärringarna var helt jävla galna.  Inte tu tal om annat............


Birmakatten Sune, 10 månader, fotograferad i sin trädgård av matte C och husse T.  Juli 2010.