Helt plötsligt blev vädret fantastiskt. Solen strålade från en klarblå himmel och träden rörde sig försiktigt i vinden. Jag tittade ut genom fönstret. Så här kunde jag inte bara sitta och glo! Dags att lämna skrivbordet och ge sig ut i sommarens kanske sista fina dag!
Jag bryggde kaffe och hällde över på den lilla termosen. Kakpaket med de sista kexen fick följa med. Jag bestämde mig för att lyxa till det och ta en fin marimekko-servett i stället för påskservetterna som alltid brukar hänga med på mina utflykter. Jag gick upp och hämtade min bok, sökte reda på kikaren och packade ner kameran i ryggsäcken. På med de stabila Timberlandstövlarna, händerna i vandringsstavarna och ryggsäcken på ryggen. Jag låste dörren och gick ut med raska steg.
Ganska så fort förstod jag att promenaden inte kunde bli lång. Mitt knä protesterade milt, men bestämt, och jag tog den lilla vägen upp mot dammen. Borta vid det fina sommarhuset satte jag mig ner. Solen strålade. Fåglarna sjöng. Insekterna surrade och humlorna jobbade febrilt. Jag blundade bakom mina solglasögon och kände vinden mot min kind. Långt därborta hörde jag slottets traktorer arbeta på fälten. Jag mumsade belåtet på min kaka och kaffet var alldeles lagom starkt. Jag läste lite i min bok och spanade emellanåt i kikaren ut över sundet. Jag suckade belåtet. Tänk att man kan få ha det så här lyxigt! Det är nästan för bra för att vara sant!
Fotona är muminmammans privata och är tagna idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar