Käraste, käraste vän

Käraste, käraste Soku.  Käraste Sonja.

Som en blixt från en klar himmel kom meddelandet igår morse att du lämnat oss.   Jag kan inte fatta, kan inte förstå.  Mitt i livet, mitt i så mycket glädje slog döden till.  Så outhärdligt sorgligt.  Så otroligt orättvist.  Mot dig.  Mot dina barn.  Mot din familj.

Tack vare Facebook fick vi kontakt igen för några år sedan.  Detta efter att vi inte hörts av på trettio år.   Det var alltid så roligt att träffa dig och ta en fika då jag var uppe i Stockholm och hälsade på.  Det kändes som om ingen tid alls hade förflutit och du var dig förvånansvärt lik.  Vi var också så förundransvärt lika fastän vi levt helt skilda liv och vi delade intresset för opera, klassisk musik och konst.  Vem hade trott det? Att vi skulle utvecklas åt detta håll då vi var tuffa ungdomar hemma i Vasa och umgicks i samma gäng?  Men så var det ju.  Bakom den tuffa ungdomsytan hade vi båda, år ut och år in, hamrat oss igenom våra pianolektioner på Kuulaopisto  Och båda hade vi sprungit på Vasa teater, i tid och otid, så kulturintresset hade vi båda med hemifrån.  Så det var kanske inte så konstigt ändå att vi båda blev kulturtanter i vuxen ålder?

Soku, vad jag kommer att sakna dig!  Det var alltid du och Ingrid som var uppe tidigt om morgnarna på Facebook och vi kommenterade varandra och gjorde tummen upp.  Och Soku, med vem skall jag nu dela mitt "stora" intresse för alla de triviala spelen på Facebook och vem skall nu sända mig frukost, tegelstenar och gems?  Vi brukade skratta åt att vi var så besatta av något så trivialt som Frontierville och även Farmville då vi höll på som mest.  Jag vet inte om jag någonsin vill spela de här spelen mer.  Så känns det nu i alla fall.

Livet blir inte som man tänkt sig, käraste Soku.  Du och Ingrid skulle ju komma och hälsa på mig om två veckor och du skulle äntligen få se Mölle som du så gärna ville besöka. Allting var bokat och klart.  Nu blev det inte så.  Men vilken tur att vi hann ha vår "tjejträff" med Övistjejerna i somras!  Opera på Drottningholm och middag på restaurang! Vilken lycka!  Många minnen, många glada skratt och mycket eftertanke.  Det var en helt underbar kväll som vi alla kommer att vårda i våra minnen. Och jag kommer att gå på Operan och se Rigoletto i oktober så som vi hade bestämt, Soku.  Nu får vi göra det utan dig, jag och dina "Kultdamer söder om söder".  Men jag tror att du hade velat att vi skall gå i alla fall fastän det blev så här.

Livet blir inte som man tänkt sig, käraste Soku.  Jag kommer aldrig att glömma dig och jag saknar dig så!  


Illustration Tove Jansson.