Igår morse trotsade jag stormen och gav mig ut i skogen. Det var äntligen lite solsken och det gällde att passa på. Jag packade min lilla ryggsäck med tomma glassaskar för jag hoppades hitta lite av sommarens sista björnbär. Även ett äpple fick följa med som färdkost. Efter flera dagars regnande kändes det befriande att äntligen få komma ut en stund!
Jag behövde inte gå så långt innan jag hittade mina björnbärssnår. Jag gav mig ut i terrängen med hugg och slag och jag tackade Gud att jag hade med mina stavar som hjälpte mig hålla balansen i den hårda blåsten och den kuperade terrängen. Det kändes tryggt att ha något att förlita sig på.
Vinden friskade på och jag hade fullt sjå att stå upp utan att falla omkull. Björnbärsbuskarna böjde sig som rön i vinden och det var lite svårt att hålla kvar de dansande revorna. Men vad gjorde det då de långa taggiga grenarna var fulla av söta mörka björnbär? Jag plockade förnöjt flera askar och i min fantasi bakade jag redan de mest fantastiska pajer. Det gjorde absolut ingenting att mina händer såg ut som de hamnat i en slaktmaskin och att jag titt som tätt höll på att slita sönder mina kläder på de vassa taggarna. Vad gör man inte för att få ha lite godsaker i frysen?
På fredag kommer Lilla My och Mumin hem för att hälsa på sin lilla muminmamma under helgen. Då skall vi ge oss ut igen och plocka oss bär till en paj. Inte för att vi behöver mera bär utan bara för att det är så fantastiskt att vi faktiskt kan plocka oss bär så där enkelt. Och för att en den lilla stockholmstösen Lilla My längtar så förskräckligt efter skog och mark. Och för att hon älskar att göra såna mysiga saker med sin lilla mamma. Så det skall vi göra och jag kan knappt bärga mig!
Illustration - The Joxter by nocturnalMoTH.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar