Det har varit lite si och så med samvetet när jag sneglat på den där jag suttit och jäst i länstolen framför TV;n. Jag har försökt att låtsas att den inte är där men det har inte fungerat. Det är ju inte så att den är försvinnande liten den där cykeln. Tvärtom. Stående mitt i vardagsrummet, svart med blänkande kromdetaljer och svarta fötter har det varit väldigt svårt att ignorera den. Samvetet har gnagt och jag har envist stirrat på TV-bilden allt medan jag ivrigt fortsatt att stoppa i mig glass, choklad och härligt frasiga chickenbits. Och jag har stadigt gått upp i vikt.
Men så en kväll i förra veckan hände något. Som vanligt satt jag och tittade på den amerikanska versionen av "Biggest Loser". Sedan en lång tid tillbaka hade jag envist hållit god kost men det hade inte hänt så mycket på vågen ändå. Plötsligt var det som om både Bob och Gillian pratade med mig. "Det räcker inte med att äta sunt man måste också röra på sig!" röt den späda Gillian än en gång och då förstod jag att det var inte bara de stackarna på TV hon gapade på utan det var i allra högsta grad även mig det gällde. Som genom ett trollslag tog jag mig upp ur länstolens varma famn och kastade mig över träningscykeln.
Jag började så smått med 15 minuter första kvällen även om jag hade lust att cykla hur länge som helst. Nästa kväll fortsatte jag med ett pass på 30 minuter för att nästa kväll öka till 45 minuter allt medan svetten rann och jag och deltagarna på TV räknade kalorierna. Det kändes så otroligt bra och jag var så himla nöjd! Nu är det så att jag inte är någon novis då det gäller träning och innan olyckan var jag faktiskt i alldeles ypperlig form då jag tillbringade flera kvällar i veckan på mitt gym. Jag vet hur man tränar och jag vet hur man förbränner fett. Och jag vet hur lätt det är att ta i för mycket i början vilket resulterar i att man ger upp innan man ens börjat.
Nu har det gått en vecka och jag är uppe i 55 minuter / 20 km per kväll. Vågen har plötsligt gjort ett JÄTTESKUTT och jag har gått ner 6,5 kg på tre veckor. Det är över all förväntan och jag är sjukt nöjd! Men hur det än är så måste jag tillstå att sitta på träningscykeln och trampa är inget som jag älskar precis. Därför är det av yttersta vikt (haha) att cykeln är placerad framför TV;n och att jag blir road av diverse TV-program samtidigt som jag bränner fläsket. Fyra kvällar i veckan är det "Biggest Loser" som gäller och under resten av veckans kvällar har jag hittat andra program att fördriva träningstiden med.
Nu hoppas jag att jag har orken och lusten att fortsätta trampa på. Jag har en weekendresa till Stockholm i slutet på oktober då jag bland annat skall gå på "Operan". Så jag har något att se fram emot och kämpa för och förhoppningsvis jag kommer i "den lilla svarta" då!
Illustration från Hikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar