Av yttersta vikt

Förra sensommar och hösten hade jag och väninnan C ett stort projekt. Vi bantade. Tillsammans. Och efter alla konstens regler. Jag hade sett en stor annons var det utlovades snabba resultat på viktminskningsfronten och jag lyckades locka med vänninan på detta äventyr. När vi väl hade bestämt oss för att gå med fanns ingen återvändo.

Vi skrev in oss en vacker vårdag. Vi informerades nogsamt om programmet som skulle börja i augusti och vi fick även skriva kontrakt. Sommaren gick snabbt. Och så även min viktkurva. Uppåt. Jag åt nämligen som en häst och varje dag kändes som om den var den sista dagen jag fick äta. Jag vilade inte på några lagrar och jag släppte alla hämningar. Detta resulterade självklart i att jag gick upp ett stort antal kilon under sommaren bara för att jag visste att jag skulle börja en bantningskur längre fram.

Nu hade dagen kommit och livet skulle ställas om. Vi hade båda valt att gå snabbt ner i vikt vilket gjorde att vi fick endast äta påsmat och dricka ett antal liter vatten varje dag i åtta veckors tid. Vi gick på informationsmöten varje onsdagkväll under i stort sett hela hösten och lärde oss allt om näringslära, kropp och motion. Sinsemellan kallade vi mötena för våra hallelujamöten. Dessa möten var oerhört bra för moralen och alla i gruppen sporrades enormt av varandra. Vi hade även meditationsövningar och vi skulle även meditera hemma. Vi hade vår lilla "bibel" med all tänkbar information och denna studerade vi ytterst flitigt.

Veckorna gick förvånansvärt fort och småningom fick vi lägga till "riktig" mat i vår kost. Vi gick på gym hela vår bantningsperiod och lärde oss att motionen är en stor del av vår hälsa. Båda jag och väninnan föredrar att gå på gym i stället för att gympa i grupp så denna motionsform passade oss ypperligt. Detta gym är ett gym var medelåldern ligger över fyrtio år, prestigen lagd på hyllan för länge sedan och utseendehysterin ett minne blott. Detta bidrog till att man kände sig väldigt bekväm och vi gick till gymmet med lätta steg.

Vad blev nu resultatet av vår satsning? Vi blev båda mycket piggare och gladare och kände oss både yngre och vackrare. Jag gick ner sexton kilo och väninnan gick ner tolv kilo. Men har vi behållit vår vikt? Tjaa - inte riktigt kanske. Jag höll min vikt någorlunda fram tills olyckan och därefter har jag lagt på hullet betydligt. Väninnan har hållit vikten fram tills i sommar men nu lägger även hon på lite kilon. Men det som vi båda har lärt oss det är att tänka om då det gäller mathållningen. Det är klart att man visste ju allt det där innan. Om vad som är nyttigt och inte nyttigt men det var oerhört bra med en så pass stor genomgång som vi fick oss om onsdagskvällarna. Jag fick även tillbaka glädjen att röra på mig och jag längtar oerhört mycket tills jag kan gå på mitt gym igen. Och då jag tycker att det känns svårt med min motivation - då plockar jag fram min lilla bibel och kommer på rätt spår igen.

Jag är väldigt glad att jag och väninnan gjorde detta bantningsäventyr. För mig var vårt äventyr en resa av yttersta vikt.

Illustration av Tove Jansson.