Julefrid

Nu skall mycket vara klappat och klart. Och jag som knappt har börjat. Julmaran besöker mig om nätterna. Jag ligger sömnlös och tittar ut på fullmånen som inte vill låta mig komma till ro. Vad skall jag köpa för julklappar till dem allesammans? När skall jag göra det? Hur skall jag göra det? Vad skall jag göra med Mårran och Hemulens julklappar? Där börjar det bli riktigt bråttom för de måste ju sändas med post till Finland.

Det snurrar av tankar i mitt lilla huvud. Jag vet snart varken ut eller in. Jag kan inte bara åka i väg och handla. Någon måste förbarma sig över mig. Någon måste hjälpa mig och bära alla mina väskor. Kommer jag orka att hoppa omkring i julhandeln med kryckorna? Kanske det enklaste blir rullstolen för att klara ut det hela? Jag blir helt yr i huvudet av alla funderingar.

"Köp på nätet!", hojtar syster Filifjonkan i Finland. Det har jag faktiskt gjort till Mumin och Lilla My. Men det var för att de visste exakt vad de ville ha. Det funkar inte riktigt att lite planlöst söka på utvalda nätsidor för att hitta julklappar. Jag vill låta mig insprireras av julmusik, julprydnader och lätt jäktade människor. Jag vill tumma och klämma på presenterna. Lukta och fundera. Jag vill gå från butik till butik i min jakt på julgåvorna. Jag vill känna mig nöjd och glad över de gåvor som jag valt. Känna kärlek och omsorg.

Nu börjar det bli bråttom, bråttom. Snorkfröken har lovat att komma och hämta mig någon dag. Men jag har lite svårt att låta bli att stressa. Nu måste jag klara av alla julklappar vid samma inköpstillfälle. Jag kan inte springa iväg på lunchen i Malmö för att hitta något just idag. Det är det som stressar mig. Just det där att inte bara kunna smita ut på stan och spontanhandla. Men det löser sig nog. Det gäller att tänka positivt. Att fundera ut i förväg. Skriva lista. Det löser sig nog.

Undrar hur jag skall göra med all julmaten???