Beredskap

Jag lyssnar till stillheten. Till den bedrägliga stillheten som kommer efter en storm. Hela naturen håller andan. Väntar. Väntar på att stormen plötsligt skall ryta till igen. Vi håller andan. Sakta slappnar vi av. Kan andas ut igen. Faran är över.
Vi hade storm igår. På eftermiddagen blåste det plötsligt upp. Vinden kom med full kraft från havet och slog mot fönsterrutorna. Ytterdörren knakade och huset darrade. I trädgården och skogen böjde sig träden för vinden. Regnet drog in från Danmark. Jag lyssnade till ovädret. Jag kände styrkan i den kraftiga vinden och förstod att det var dags för stormberedskap.

Genom åren har vi lärt oss vad som gäller då vinden övergår i storm. Vi tappar upp vatten på flaskor i köket. Kokar vatten och fyller termosen. Stormköket och T-röd plockas fram och placeras på lättåtkomlig plats. Vi ser till att det finns ljus i alla ljusstakar. Att tändstickor och tändare är lätta att hitta. På toaletten fyller vi en hink med vatten så vi kan spola. Vi vill att livet skall fungera någorlunda om strömmen går.

Stormen ryter och tar i. Havet dånar och jag hoppas att alla båtar har sökt hamn. Fågelbordet blåser som konfetti i trädet. Alla fåglar har gömt sig och jag undrar om den svarta vildkatten har hittat skydd. Ljusslingan i syrenbusken dansar i blåsten och jag är glad att den ännu sitter kvar. Jag tittar ut genom fönstret och är så lycklig att jag är hemma i mitt ombonade hus.

Nu är det en ny dag och stormen har dragit förbi. Solen har tittat fram och lyser över den nyplöjda åkern. De hundratal knölsvanar som valde att slå sig ner där igår betar under högljutt trumpetande. Långt borta hör jag jägarens skott och ser en stor flock gäss lyfta mot skyn. Stormen är över och vi återgår till livet igen. Vi klarade oss bra denna gång.


Illustrationer Tove Jansson.