Moster Ingrid var allas vår favoritmoster. Varm och mjuk. Generös och alltid på gott humör. Vi tillbringade många lov hemma hos henne, Helgi och de nästan vuxna kusinerna. Vi var alltid välkomna hem till moster. Det spelade ingen roll att vi var en stor familj med många barn som kom. Det fanns alltid plats i både hus och hjärta.
På 60-talet hade moster ett litet kafé i den lilla byn. Lite rädd kunde jag vara för de stora, bullrande farbröderna som kom in på en kopp kaffe. Men jag var trygg där jag stod tillsammans med moster bakom disken. När gästerna hade gått fick vi plocka bort de urdruckna kaffekopparna. Ibland fick vi välja musik och spela på jukeboxen. Allt som oftast fick vi något gott att tugga på. Att få vara med moster på hennes kafé var mycket spännande för en liten flicka från staden.
Moster Ingrid var alltid i köket och det är där som jag ser henne framför mig. Hemma hos moster fick vi alltid dricka den rosa o´boyen. Jag kan ännu känna jordgubbssmaken och jag kan plocka fram paketet ur skåpet i mitt minne. Ibland hade moster kattungar även om Mårran säger att det bara var en gång. Men jag minns lådan med kattungar framför den varma spisen i köket och jag minns även en låda med kattungar i hennes och Helgis sovrum. Det var hemma hos moster Ingrid som vi fick spela skivor med Siw Malmqvist och sjunga med i "Tunna skivor" och annan svensktoppsmusik. Det var hos moster Ingrid vi sprang över skaren på vintern. Det var hos moster Ingrid som vi väntade på att Helgi skulle komma hem så vi provsitta i hans stora lastbil. Moster Ingrid är mycket av min barndom. En varm och härlig känsla.
Det var dags för moster Ingrid att gå nu. Helgi har väntat länge och äntligen får han rå om henne igen. Med värme och med oändlig kärlek tänker jag på dig, moster.
Illustration av Tove Jansson ur boken "Vem ska trösta knyttet".
6 kommentarer:
Fina minnen
Puss din Snorkan
jag minns att du talat om din moster och tyckte mycket om henne. Kan inte sägga om jag träffat henne men det är ledsamt då en del av ens barndom försvinner. Kram nenne
Jag skänker dig några extra kramar när livet känns tungt.
KRAMAR Louise
Mumminmamma!
Har läst många av dina blog inlägg nu och måste säga - Vilken otrolig känsla du skriver med.
Detta inlägget fick mig att hämta andan emellanåt. Barndomsminnen är speciella och jag hoppas mina barndomsminnen aldrig försvinner.
Många kramar till dig och familjen
Hej muminmamma!
Min mamma och din moster blev begraven igår. Jag har just läst din vackra text och känner igen mej och tårana började rinna igen. Det är lite tungt just nu.
Din syster har sett till att jag fått denhär blogadressen idag. Jag har inte hunnit läsa dina sidor ännu.
Kram Mossi, Massi hälsar
Mamma <3 Så himla vackert!
usch, jag blir helt känslosam jag med. Hon kommer alltid finnas i ditt minne :)
Din lilla mysa
Skicka en kommentar