Fågelliv

Jag gillar att titta på fåglar. Då hösten kommer väntar jag med stor iver på att kölden skall komma så att jag äntligen skall få börja utfodra de små liven. Fågelbord och fågelautomat plockas fram ur uthuset och hängs upp i trädet vid syrenbuskarna. Solrosfrön och blandfrön inhandlas och fylls på. Talgbollar hängs fast i fönsterblecket för närstudie av blåmesar. Äpplen slängs ut till koltrastar och fasaner. Fågelboken och kikaren ligger som alltid redo i fönsterbrädan och väntar. Nu kan skådespelet börja.

Det tar några dagar innan de första fåglarna kommer. Nu då det inte är så kallt kommer endast de mest vanliga småfåglarna. Pilfinkar, talgoxar och blåmesar ilar till maten och låter sig väl smaka. De plockar sina frön och flyger tillbaka till syrenbusken för att äta. De svarta, välmående koltrastarna pickar förnöjt i sig äpplen och gamla brödkanter. Katterna är på säkert avstånd bakom fönsterrutan. Gladorna och ormvråkarna är upptagna på annat håll och låter småfåglarna vara ifred. Inget oroar. Allt är frid och fröjd.

Nu inväntar jag en köldknäpp. En köldknäpp lockar fram de mer skygga fåglarna. Jag vill att domherrar, starar, sidensvansar, finkar och sparvar av olika slag skall komma till mitt fågelbord. Jag vill att fasaner och rapphöns skall komma fram ur skogen för att äta mina äpplen och frön. Jag vill att det skall bli så kallt att de stora ugglorna trotsar morgonen och sitter i trädgården och lystet spanar in småfåglarna. Då kölden sätter in är jag i mitt esse. Det fumlas med kikaren och det bläddras febrilt i fågelboken för att artbestämma. Jag tycker det är fantastiskt roligt. Jag önskar varje år att det skall komma någon väldigt sällsynt gäst. Men detta är gott nog och jag njuter av varje sekund.

Mitt stora intresse för fågellivet har jag med mig från hemmet i Finland. Hemulen gick året runt på sina skogspromenader och gärna i mitt sällskap. Min bror B och hans bäste vän B byggde en fågelflotte som de använde under något år. Från den studerade de fågellivet under vårar, somrar och höstar i den stora fågelsjön vid sommarstugan. Hemulen, men främst Bror B, lärde mig att känna igen de olika fågellätena. Även om jag idag är lite ringrostig så känner jag fortfarande igen väldigt många fåglar på enbart lätena. Jag är självklart inte ett sådant proffs som Bror B som känner igen varenda fågel han hör.

Denna vinter har jag flyttat fågellivet närmare mitt studerande öga. Mumin har fått skruva fast ett nytt fågelbord precis utanför fönstret för att jag skall få titta riktigt ordentligt. Det bekymrar inte fåglarna. De har lärt sig att jag och de två ivriga katterna endast några centimeter från deras mat inte kan nå dem. De äter obekymrat vidare. Det glädjer mig mycket att få se dem så nära.

Illustrationer av Tove Jansson.