Det finns saker och ting som inte är de samma i Sverige som i Finland och många saker har jag fått lära mig "the hard way". Jag menar hur kul är det att plötsligt komma ihåg att Mors dag firades för flera veckor sedan i Finland och inte denna söndag som man gör i Sverige. Hur många gånger har jag inte glömt bort lilla Mårran för just den sakens skull? Eller hur roligt är det att öppna dörren för påskhäxorna på skärtorsdagen och åter igen förbanna sig att man glömt att påskhäxorna i Sverige kommer på skärtorsdagen och ber om karameller och inte på påsklördagen som de gör i Finland. Vet ni hur många små påskhäxor jag har gjort besvikna? Och vet ni hur det känns att stå där och tvinga på de små liven frukt och russin som de för död och pina inte vill ha? Det känns inte alls roligt kan jag meddela.Så nära och ändå så långt borta. Som invandrad finlandssvensk har jag fått lära mig att skillnader finns var jag inte alls trodde de skulle finnas. Jag har nu fått lära mig att lillejulafton är dagen före julafton och att det är inte alls är det samma som lilla jul som jag trodde att det var. I Sverige har man nämligen ingen lilla jul första söndagen i advent och man har definitivt ingen lillajulgran. Man har heller inte någon lillajultomte som kommer och hänger en påse på ytterdörren med några julklappar som försmak på julen. Jag har också lärt mig att julbocken verkligen är julbocken här och inte alls jultomten som han kan också vara i Finland. Jag vet nu också att julstjärnor i Sverige hänger i fönster eller finns i rött eller vitt som blomma. Man äter dem inte. Absolut inte. Men det är nog bara för att de inte vet att julstjärnor är det godaste bakverk som finns.
Jag har lärt mig mycket nytt och jag har fått ändra lite på mitt ordförråd för att göra mig förstådd. Jag menar - det är inte roligt att se hur folk får något osäkert i blicken då jag säger att jag pajat katten. De vet ju inte att jag menar att jag har klappat och kelat med min katt och inget annat. Eller - hur kul är det om jag ber någon sätta på batteriet och jag ser hur något släcks i deras ögon och jag ser hur hjärnan går för högtryck och hur de tänker- vad menar hon med det där? Vadå sätta på batteriet? Vilket batteri? Och var ligger det i så fall? De vet ju inte att jag menar att de skall höja temperaturen på elementet. Jag vill ju inte att de skall leta efter något som är AA eller AAA-klassat precis. Jag har också fått lära mig att använda ordet semla i en vidare bemärkelse och att jag då kan mena att jag vill ha en fastlagsbulle och det inte en fralla med ost och skinka.
Det har inte varit så lätt alla gånger. Så nära och ändå så långt borta. Tänk så konstigt det kan va´!
Illustration; Friends by Bethman.
