One night at the opera

Varför?  Varför åkte jag så sent ner till Malmö?  Jag som tyckte jag hade hela dagen på mig och så blev det sådant jäktande till slut.  In med storväskan till Mumins studentboende och en sarkastisk Mumin som undrade om jag verkligen bara skall stanna en natt.  Snabbt klädbyte och så iväg till operan och sceningången där B lämnat oss 2 fribiljetter till kvällens föreställning.  Men först måste vi äta någonting och vi hastade förbi italienaren, som vi förkastade, bort till kinesen som inte hade öppet, vidare till fransosen på S.a Förstadsgatan, som inte heller hade vett att ha öppet, och ner till dansken på samma gata var vi äntligen fick kasta i oss lite mat.  Puuuh säger jag bara!

Förväntansfulla satte vi oss i salongen och blickade ut över publiken.  Salongen var lite mer än halvfylld denna sista genrepskväll och vi undrade för oss själva om Wagners Parsifal kanske skrämde bort en del publik.  Parsifal, anses av många,  vara ett av operahistoriens största och kanske mest komplicerade verk så det här skulle verkligen bli spännande! Tråkigt nog är Wagners verk alltid kontroversiella genom kopplingen till nazistiska strömningar men jag har alltid gillat Wagner så jag sätter mig över detta.

 

Avskalat.  Dramatiskt.  Vackert.  Ett drömspel med starka religiösa kopplingar.  Wagners musik är så pampig,  så vacker, så förtrollande och jag bärs iväg.  En mäktig Parsifal och en förförande Kundry ger mig rysningar.  Operakören är så fantastisk och i orkesterdiket sitter en hel hop otroligt skickliga musiker.  Dekoren är enkel och kostymerna är både simpla och oerhört vackra.  Jag njuter kolossalt och sällan och aldrig har väl fem timmar gått så fort!

Sakta vandrar vi mot Triangeln i den sena kvällen.  Föreställningen är över och vi tyckte båda att den var underbar.  Mumin tyckte Parsifal var bra mycket bättre än "Figaros Bröllop" som vi såg i Stockholm och det håller jag med om.  Mozart är Mozart och Wagner är Wagner och aldrig skola de två mötas.  Så är det bara. 

Illustration Tove Jansson.

Begär

Mitt habegär är väckt.  Jag är nästan besatt.  Jag drömmer och fantiserar och min åtrå lämnar mig ingen ro.   Jag vill bara ha, ha, HA och jag kan inte sluta tänka på det.  Jag är hjälplöst förlorad.  Besegrad.  Det är nog inget annat att göra än att öppna plånboken och se glad ut.

Föremålet för min heta längtan är en cykel.  Knallröd och grann.  Krämvita bulliga hjul.  Pakethållare, skärmar och stänkskydd är allt i det grannaste av röda.  Sitsen är brun och bred och som gjord för en mjuk damrumpa.  Tre växlar och både fot - och handbroms så jag inte ramlar i backen så ofta.  Kan det bli bättre?  Jag bara undrar.

Jag tycker faktiskt jag är värd en ny cykel.  När, om någonsin, har jag ägt en sprillans ny cykel?  Begagnat, ärvt, övertag och mer begagnat.  Jag kan knappt räkna alla olika cyklar jag haft.  Och alla har de varit mer eller mindre begagnade.  En av cyklarna skänkte keramikerväninnan till mig då hon själv skaffade sig en ny.  Den cykeln var för övrigt också röd.  Det var en racercykel med bockstyre, supersmala däck och den var snabb som vinden.  Att jag inte slog ihjäl mig på den är ett under! Den hade enbart handbromsar och då  min generation är uppfödd med fotbromsar så jag är verkligen glad att jag överlevde den cykeln.  En annan begagnad cykel köpte muminbarnens farmor till mig då barnen var små.  Det var en högst timid damcykel, dunkelt grön och den hade inga växlar.  På den graverades mitt personnummer in om den skulle bli stulen.  Det blev den.  Två gånger.  Men den andra gången hittade den inte hem igen personnumret till trots.
Min aktuella cykel är Lilla Mys gamla cykel som verkligen har sett sina bästa dagar.  Cykeln är direkt trafikfarlig vilket gör att jag inte använder den alls.  Den bara står där i mitt rosa uthus och väntar på bättre tider.

Nu är våren här.  Cyklar skall tas ut ur förråd och dammas av.  Alla skall vi cykla omkring, lyckliga och glada, med vinden fläktande i håret.  Motvind, regn och rusk finns inte.  Jag köper den drömmen.  Och denna vår skall jag cykla lyckligt omkring på min röda granna cykel.  Med cykelhjälm och allt.


Illustration;  Tove Jansson                    

Besök av Mymlan

Så satt vi där den första morgonen i träsoffan i matrummet och tittade ut över havet.   Som två hönor som burrat upp sig inför natten, sittandes på sin pinne, satt vi där bredvid varandra och glodde rakt fram.  Tysta satt vi och bara njöt.  Frukostbordet var överdådigt med varma baguetter, färskpressad juice, källarrökt skinka och svartsvart Zoéga i våra koppar.  För nu var hon äntligen här Mymlan!  Mymlan som hängt med sedan första klassen i flicklycéet.  Mymlan som jag träffar varje gång jag åker hem till Finland.  Nu var hon äntligen här hos mig i Skåne.  Vilken lycka.

Bråda dagar följde för det var så mycket vi ville göra under det förlängda veckoslutet.  Den första kvällen hämtades det fina spanska vinet från källaren var det lagrats i många år.  Fint vin till fina gäster skall det vara! Det var en förtrollad flaska.  Mustigt, mjukt och endast gud vet hur starkt det lagrats sig till under alla år. Flaskan ville aldrig ta slut, vinet smakade gudomligt och gjorde oss fnittriga och knäsvaga.  Det var en härlig kväll och sent om sider gick vi och lade oss.  

Följande dag tog vi bilen ner till Mölle, tog en sväng ut till fyren på Kullaberg där obligatorisk fotografering skedde i snålblåsten.   Kvickt, kvickt hoppade vi därefter in i bilen och styrde kosan in till Helsingborg och IKEA.  Vi strosade runt i flera timmar, lunchade och shoppade lite grand.  Även Mumin fick ett besök ute på Råå där han var kattvakt till Snorkfrökens och Snusmumrikens katter.  Först vid halv sju på kvällen var vi hemma igen.  Den planerade kvällsaktiviteten, rockafton på Hotel Kullaberg i Mölle, fick ställas in för till det fanns ingen ork kvar.  Det var två trötta tanter som tillbringade kvällen hemma med hyrvideo, ost och vin.

Söndagen var lugn och behaglig.  Vi tog en promenad genom skogen och ner till havet.  Vinden blåste friskt men vad gjorde det?  Vi fortsatte tillbaka genom slottsparken och tog en sväng förbi kaffestugan som öppnat för säsongen.  Där bjöd söta M och I på latte och härlig kaka.  Det smakade gudomligt och det var pricken över i efter den långa promenaden.  Shopping i centralorten följde därefter och det inhandlades både krus, muggar och kläder.  På kvällen gjorde vi lamm med ugnsbakade rotfrukter till middag och ännu en dag var till ända.

Måndag morgon  packade vi ihop Mymlans saker för att åka in till Helsingborg.  Den sista natten skulle tillbringas på Råå och dagen skulle vi spendera i Helsingör.  Självklart skulle vi prövas lite grand innan vi kom iväg för ytterdörren hade gått i baklås och vi kom inte ut ur mitt hus.  Snabbt samtal till godskontoret som på två röda minuter skickade förstärkning och  räddade vår dag.  Lätt stressade lämnade vi bilen hemma hos Snorkfröken och Snusmumriken, satte oss på stadsbussen och åkte därefter med båten över sundet till Danmark.  Mymlan var förstås tvungen att smaka den röda pölsan och klämma en dansk öl för det är sådant långväga gäster gör när de är besök här.  Härliga, härliga Helsingör med vackra gamla hus och vindlande gränder!  Vi strosade, shoppade och åt en härlig liten middag på trevlig restaurang.

Tisdag morgon.  Vi steg upp i ottan för Mymlan skulle ta ett tidigt flyg hem till Finland.  Det hade varit underbara dagar och det var med både sorg och glädje i hjärtat som vi tog farväl av varandra.  Sorg för att våra underbara dagar redan var slut och glädje för att vi hade så många härliga minnen att leva på för en lång tid fram över.  Underbart är kort.  Alldeles för kort.


Bild - Docka , Mymlan - M. Fauni, Finland 60-tal