Väntan

Inget är som väntans tider.  Och det är det vi håller på med just nu - väntar.  Lilla Elsa har nämligen inte behagat leverera sina kattungar.  Fastän vi fjäskat och haft oss i så många dagar redan.

Allt är förberett och vi har verkligen gjort vårt bästa. Matrummet är uppvärmt och den finbäddade lådan står tätt intill elementet. Allt för att Elsa och ungarna skall få det så varmt och skönt som möjligt.  Mat - och vattenskålarna är fyllda och kattlådan är rengjord.  Dörrarna till matrummet är stängda nattetid.  Allt för att lilla Elsa skall få lugn och ro.  Men hitintills är allt förgäves.

Ingenting händer.  Absolut ingenting.  Däremot utnyttjar Elsa all vår omsorg och tänjer t o m på gränserna så gott hon kan. I natt kom vi på henne att helt skamlöst ligga och sova mitt på matbordet. Två gånger!!  Hon tittade sorgset på Mumin som tvingade ner henne därifrån och under stor protest släpade hon sig långsamt till vattenskålen och drack.  Hon undrade förargat varför i hela världen vi sprang där och kikade nätterna igenom då det enda hon ville var att sova!

Lilla Elsa har också lagt sig till med olaten att gnälla och gny så fort hon hinner.  Då vet hon att vi kommer rusande för att se vad som är på gång.  Men som vanligt så är det ingenting särskilt som har hänt utan hon rullar bara förnöjt över på rygg och vill bli kliad eller ännu bättre  - bli upplyft och få ligga i famnen ett tag.  Och hon vet att om hon håller på länge nog kan det faktiskt resultera i att hon får glass med grädde och rårörda jordgubbar eller något annat gott.

Ja, hon vet nog allt hur en slipsten skall dras den lilla Elsa.  Men snart, snart skall väl ändå någonting hända!? Om jag får gissa så tror jag att innan helgen är slut så har jag blivit kattmormor.  Och jag gissar att ni tycker att det är tur att jag inte har satsat pengar på när hon skall föda...

Illustration;  Moomin by swan.  

Dags igen

Hon ser lite fundersam ut på fotot, lilla Elsa.  Kanske anar hon att något är på gång.  Och hon har så rätt, så rätt det lilla livet.  För nu är det dags att bli mamma igen, Elsa lilla!

I morgon är det exakt nio veckor sedan Elsa blev hämtad av uppfödaren.  Nu var det dags för parning och Elsa kördes hem till uppfödaren och den väntande hanen. På tisdagen och onsdagen den där veckan i juni var de två katterna mycket kärvänliga med varandra men redan på torsdagen var det stopp. 
Uppfödaren väntade till fredagen för att se om intresset skulle vakna igen -  men icke.  Kort men intensiv romans skulle man kunna säga m a o.  Det var bara att hämta hem Elsa och vänta på eventuellt resultat.

Och visst blev det resultat efter kärleksdagarna på den skånska slätten. Lilla Elsa har stadigt blivit större vart efter som veckorna har gått.  Hon är inte lika stor som  förra gången så jag tror inte att det blir fyra kattungar som då.  Men minst två - och kanske tre kattungar - tror jag att hon har. Mumin och jag har känt hur det sparkas febrilt där inne i magen på Elsa och vi känner också att antalet kattungar är färre denna gång.

Korgen är bäddad och klar.  Elsa har godkänt den och vilar sig i den allt oftare nu.  Nu väntar vi bara på att något skall hända. I morgon tisdag, eller på onsdag men senast på torsdag räknar jag med att ha blivit kattmormor.  Det skall bli så härligt med ulliga, gulliga, bedårande söta kattungar i huset igen och jag hoppas innerligt att Elsa tycker det samma....


Foto; Den heliga birmakatten Elsa fotograferad av Lilla My, juli 2010.

Vad blir det för mat?

Varje dag ställer man sig frågan.  Och varje dag får man frågan. Vad blir det för mat?  Ibland är det lekande lätt att svara och ibland så vet man inte vad man skall svara överhuvudtaget.  Och ibland har man ingen lust att svara alls. Idag kommer svaret snabbt och lätt -  kebabspett med potatis- och grönsallad står på menyn.


Redan tidigt i morse tog jag fram nötfärs ur frysen.  Egentligen skall det väl vara lammfärs men man tager vad man haver som den gode Cajsa Warg skulle ha sagt.  Färsen kryddar jag först med salt och peppar.  Sedan klämmer jag i en vitlöksklyfta och kryddar ordentligt med spiskummin och kanel. Sedan åker lite timjan ner och jag avrundar med sambal oelek.  Jag formar färsen till avlånga korvar som jag trär på blötlagda spett.

Medan spetten steks i pannan gör jag i ordning salladen.  Potatissalladen är den köpta varianten men tillagad i i vår butik.  Jag går sedan ut och hämtar plocksallad, lite vårlök och ruccola.  Mina egna tomater är inte klara än så det blir de söta gula och röda tomaterna som jag köpt i grannbyn på gårdsförsäljning.  Där har jag även köpt gurkan och paprikorna i olika färger som även de är lokalt odlade och smakar så gott, så gott.  Alltsammans blandas i en vacker skål tillsammans med små blomkålsbuketter, gröna färska bönor och den perfekt mjuka avocadon.  Till slut ringlar jag över lite olivolja och strör över en smula flingsalt.

Bon appétit - nu är maten klar att serveras! 


Illustration Tove Jansson.

Frukost med dopp

 

Ibland är jag ensam.  Ibland är vi två.  I veckan som gått har vi varit tre och till och med fyra en morgon då både Mumin, Lilla My och Sniff varit på plats.  Men oftast är vi bara två.  Och då hösten kommer blir jag ensam igen.  Kanske, kanske är det någon tillfällig ändring ibland och vi blir två eller flera.  Men härligt är det vare sig jag är ensam eller ej.

Det här handlar om mina morgonpromenader.  Morgonpromenaderna som har gått av stapeln tidigare och tidigare för varje dag.  För nu är sommarhettan här och då är det som förgjort att promenera mitt på dagen.  Men i och med att vi nu är uppe i ottan och skuttar så har en helt ny ritual tagit form - frukost med dopp.  Och jag bara älskar det!

Efter en tämligen rask stavpromenad i arla morgonstund fortsätter färden ner för den branta backen ner mot hamnen.  Där byter jag och mina medflanörer om till badkläder och hoppar i.  Vattnet är klart och lagom kallt och det känns helt underbart att få svalka av sig i havet.  Efter en stund går vi upp och lufttorkar i den varma vinden.  Vi går ut på träbryggan och sätter oss ner.  Nu skall vi äta frukost!

Solen värmer och havet glittrar. Sällan och aldrig smakar väl dubbelknäcke med stekt ägg emellan bättre än nu!  Måsarna skriker och båtmasterna viner i morgonbrisen.  Kossorna på fäladen kommer ner och dricker för att sedan återvända till sitt bete.  Byborna i morgonrockar avlöser varandra för morgondoppet och alla nickar vi till varandra och slänger några ord.  Snart är vi klara och tar på oss skor och torra kläder igen.  Vi kan inte stanna för länge för då är risken stor att vi blir kvar hela dagen.

Upp genom skogen och genom slottsparken.  Förbi dammen och in i skogen igen.  Snart är vi hemma och en ny dag väntar.  Bättre början på dagen än så här kan det knappast bli.  Jag undrar förstås hur länge mina morgonpromenader kommer att kombineras med dopp i havet.  Men man vet aldrig - kanske blir jag vinterbadare på kuppen!? 

Illustration Tove Jansson.

Ordspråk

Det är så lätt att bara skjuta upp saker och ting på framtiden.  Man orkar inte.  Man ids inte.  Det där kan man göra en annan gång.  Eller hur?  Det är ju så himla lätt att ta till den där skämtsamma frasen - "Varför göra det idag som du kan skjuta upp till morgondagen?".  Men, men man bör nog allt passa sig!

Jag skrev ibland samma kåserier på den finlandssvenska bloggplatsen - bloggen.fi - som jag skrivit här på blogspot.com.  Jag hade valt att göra det eftersom jag även ville nå en finlandssvensk publik som jag inte nådde via blogspot.  I tisdags när jag skulle gå in på bloggen.fi så fanns den plötsligt inte kvar längre.  Ett större haveri hade inträffat under midsommarhelgen och alla bloggar var raderade.  Allt var borta.  Precis allt!  Och man skulle inte heller kunna reparera skadan meddelades det.  Det  innebar att allas blogginlägg på bloggen.fi  var puts väck för all framtid.

Allt för sent skall syndaren vakna!  Nu var det bara att spotta i nävarna och ta i tu med det som jag hade tänkt på så länge. Kopiera!  Kopiera allt jag skrivit.  Både till mapp och till usb-minne.  För jag vet inte vad jag hade gjort om alla mina alster som jag har skrivit under så lång tid bara hade försvunnit.  Jag hade gråtit blod och jag hade förbannat att jag inte fått tummarna loss tidigare.  För hur svårt är det egentligen?  Och ingen tid i världen tar det heller.

Så nu är allt sparat.  Varenda litet kåseri.  Med bilder och allt.  Och jag får nog ta till mig det korrekta ordspråket i stället -  "Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag".


Illustration - Moominpappa by jossujp.