"Hoppsan!" Jag blinkar förvånat och plötsligt har jag blåst in genom den öppnade dörren. Med ena handen håller jag i brättet på hatten och med den andra handen tar jag ner solglasögonen över näsan. "God morgon!" Jag ler stort och tittar ut över den lilla samlingen karlar som tittar tillbaka på mig med höjda ögonbryn. "God morgon, god morgon!" svarar männen unisont och ta mig sjutton om de inte tittar på varandra och himlar med ögonen. "Välkommen ombord på Viking Grace" säger en man med gradbeteckningar på axlarna och sedan fortsätter han med den charmiga åländska brytningen; "Å vad kan vi göra för dig?"
Jaha. Det här blev ju inte som jag hade tänkt mig precis. Inga vilstolar!! Borttagna sedan flera år tillbaka här på båtarna upplyser mig männen. "Men - har du inte bokat hytt?", frågar en av befälen bekymrat, "å vi som har fullbokat." Näää, varför i jessu namn skall jag boka en hytt för en förmiddagstur från Åland till Stockholm?? Det skall ju finnas vilstolar..... Nu blev jag bara så förbannat trött! Vad skall jag nu göra? "Det finns många fina sköna soffor här på Grace. Du hittar säkert någon plats var du kan sätta dig och vila under båtresan" Karlarna ser medlidsamt på mig och mitt soliga leende har slocknat när jag går mot hissarna.
"Vänta lite!" En av männen i gruppen kommer snabbt ifatt mig. "Kanske jag kan hjälpa dig?" Nu drar jag än en gång ner solglasögonen över näsan. "Jag har en hytt. Du kanske vill dela den med mig? Alltså jag menar - du kan vila där om du vill. Jag är inte där så mycket så jag tänkte att du kanske vill dela den med mig." Nu är det jag som höjer ögonbrynen. Och ta mig sjutton om jag inte himlar med ögonen också. Jag tittar skeptiskt på den stiliga mannen framför mig och jag funderar hur många skruvar som fattas där. "Ja, nu får du inte missförstå mig! Jag jobbar här på båten, i dansshowen, så jag är inte så mycket i hytten. Du kan ju komma och titta på oss. Och så har vi dansundervisning som du också kan komma på." Jag tittar på honom med tvivel i blicken. "Oroa dig inte - jag är en snäll man. Jag vill bara hjälpa dig." Riddaren ser mig stadigt i ögonen och plötsligt bestämmer jag mig för att lita på en fullkomlig främling. "Tack! Tack, tack, tack! Du har räddat min dag!" Mitt soliga leende är tillbaka och vi går fram till receptionen, registrerar mig och fixar en nyckel till mig.
Resan tillbaka till Stockholm blir en resa full av överraskningar. Jag tittar på dansshow. Jag har en alldeles egen stilig dans- och showman som vinkar till mig med jämna mellanrum då han uppträder. Jag tittar på danslektioner. Och jag tvärvägrar dansa med min riddare då han försöker dra ut mig på dansgolvet och jag skyller obekymrat på mitt skadade knä. Jag vilar och somnar trygg som ett barn i den övre kojen och jag får be riddaren om hjälp när jag skall ner ur densamma. Vi pratar och pratar, skrattar och har hur roligt och trevligt som helst.
Livet är fullt av överraskningar. Vad glad jag är att jag vågade lita på en fullkomlig främling. Det här är en båtresa jag inte kommer att glömma i första taget. Det är då säkert!
Illustration Tove Jansson
