Big mama

Så har då Mumin varit hemma i helgen och hälsat på.  Och jag har fått vara mamma och jag har fått pyssla om honom efter bästa förmåga.  Här har det gjorts mat och bakats i dagarna tre allt för att glädja det lilla livet.  Men det är precis som det skall vara.  Inte sant?

Fredagskvällen började med att vi gjorde en gryta.  Den gamla 70-tals klassikern "Kreolsk gryta" dammades av och Mumin fick kocka under min handledning.  Spanska goda korvar frästes i grytan och därefter åkte fläskfilén skuren i bitar ner.  Filén kryddades med salt och peppar och medan köttet tog färg skar vi paprika och cornichons i bitar. Vetemjöl pudrades över. Korvarna, paprikan, cornichons, oliver och syltlök slängdes i.  Till slut hälldes mellangrädde över alla godsakerna och grytan fick puttra medan den goda bulguren kokades klar. Gott!

Tidigt på lördagsmorgonen tog jag fram de tunna revbenen ur kylen.  I dubbla plastpåsar åkte olja, honung, soja,tomatpuré, vitlök och de mest skiftande kryddor ner.  Sedan fick påsen med revbenen ligga i kylen under hela dagen för att gotta till sig.  Under dagen gjorde vi en superenkel citroncheesecake och en härlig, saftig lasagne.  Även här fick Mumin vara kock allt under min handledning.  Detta för han skall lära sig att det inte är så invecklat att göra god mat.  Och han var mycket nöjd med sin insats.  Övning ger färdighet som det så riktigt heter.

Under helgen hann vi med långpromenad som gick genom slottsskogen, längs med havet, över hagar och åkrar. Solen sken men vinden var frisk och det gällde att ha koll på vindriktningen för att få den pinande vinden i ryggen längs med havet.  Tidigt på söndagsförmiddagen putsade Mumin mina fönster på utsidan allt medan jag supportade med skrapa och tidningspapper.  Ni kan tro att jag är nöjd över resultatet!  För äntligen  kan jag se ut genom mina fönster som efter vinters hårda stormar haft en hinna av havets salt på utsidan.  Nu är utsikten återigen vacker och fri.

Allt det roliga tar ju slut alldeles för tidigt och på söndagseftermiddagen styrde Mumin tillbaka till sin studentlya i Malmö. Men han åkte inte tomhänt för väskan var full med matportioner för en hel vecka.  Nu kan han plocka färdiglagad husmanskost ur sin frys när han vill.  Mat som är gjord med kärlek och omsorg.  Och det bästa är att hans muminmamma vet att han får i sig "riktig" mat ibland och inte bara "Pasta Rosso" à la fattig studerande.  Och det känns gott att veta!     

Illustration Профиль пользователя.

Trevande vår

Visst är det märkligt.  Jag förstår det inte riktigt själv varför det blir så här ibland.  Skriva som en galning en månad för att inte få en rad på pränt nästa månad.  Märkligt är vad det är.  Det enda jag kan göra är att hoppas på att ni saknat mig en smula.  En liten smula i alla fall.

Kanske är det så att allt skidande via TV;n har tagit ut sin rätt?  Alla dessa WM i både skidning och skidskytte och så den vanliga världscupen i respektive sport ända sedan i slutet på november.  Och det var knappt att jag fick jullov för hela cirkusen drog ju igång vid nyår igen.  Det är klart att man blir lite trött.  Men nu är det slut på eländet.  I helgen som gick sattes punkt för säsongens skidsporter och jag kan återgå till det normala igen.  Inte en dag för tidigt om jag får säga det själv.

Men jag har inte bara slappat i soffan ändå.  Inte alls.  Jag har faktiskt noterat att våren har kommit med stormsteg även om vi har haft något litet bakslag någon dag.  T ex noterade jag att lärkan var lite sen denna vår som varit kall och snörik.  Den tredje mars hörde jag en tapper lärka drilla i skyn och det var en vecka senare än vanligt.  Sedan har jag inte hört den fler gånger så kanske har den frusit ihjäl rent av?

Vintergäck och snödroppar blommar i skogen.  Penséerna står på trappan och rabatten mot havet är krattad.  I veckan har jag tänkt ta itu med rabatterna mot vägen om vädret blir som de lovat oss här i Nordvästra Skåne.  Då mumin kommer hem i helgen skall vi putsa fönster så jag kan se ut igen.  Och har jag inte hunnit fixa rabatterna innan dess så får han hugga i även där.  Han vet inte om mina små projekt men jag tror inte han protesterar så mycket. 

Och skulle han protestera kanske jag låter bli att servera honom min goda mat.  Eller så låter jag bli att ge honom födelsedagspresenten då han fyller år på fredag.  Nää, där skämtade jag allt.  Det är klart att han får mat och presenter.  Han är ju trots allt mitt lilla mumintroll!


Illustration Tove Jansson.        

 

Skidlycka

Det är inte så att jag vill vara kaxig.  Men jag är så oerhört lycklig och glad över de senaste två dagarnas framgångar för det finska skidlandslaget.  Vilken lycka att få fyra finskor bland de åtta främsta i gårdagens 10 km klassiska lopp och vilken lycka att få fyra finnar bland de 16 främsta i dagens 15 km klassiska lopp för herrar.  Igår tog bästa finska dam, Saarinen, bronset medan den bästa finska herren, Heikkinen, dundrade in och tog guldet idag.  Yihaaaaaaaaa!

Skid-VM i Oslo handlar ju inte enbart om längdskidning utan man tävlar även i backhoppning, stora och lilla backen, samt i nordisk kombination.  I backhoppning och nordisk kombination har Finland varit mycket framgångsrika genom åren men det är stopp med det nu.  Finland är inne i en generationsväxling i båda grenarna och det känns tungt och tråkigt då framgångarna inte kommer som man vant sig vid.  Även om man vet att finnarna inte kan prestera p g a skador och att en ny generation tagit över så förväntar man sig ett bra resultat ändå.  Det är självklart för mycket begärt och man skall vara glad att någon vill utöva dessa krävande sporter för sitt land och till min glädje.

Lika mycket som jag gläder mig över de finska skidmedaljerna lika mycket lider jag med de svenska nederlagen.  Stora, stora problem med skidorna och vallan gör att de svenska medaljerna inte tickar in så som vi alla förväntat oss.  Från att kickstartat VM med ett guld i sprint, Hellner, och ett brons, Jönsson, så får nu det svenska vallateamet gå en golgatavandring utan dess like.  Frustrationen är stor i TV-sofforna runt om i landet och i Vinterstudion analyserar man problemen fram och tillbaka.  Det vi kan konstatera är att det gått troll i svenskarnas skidor medan finnarna lyckats komma tillbaka efter sitt vallafiasko här om dagen.  Det måste vara fruktansvärt tråkigt för de svenska skidåkarna som kan prestera så mycket bättre.  Jag hade inte velat heta Larry Poromaa idag.

Mycket vill ha mer.  Nu inväntar jag medaljer i sprintstafetten så väl som i den vanliga stafetten på både dam- och herrsidan.  Kanske kommer det rentav medaljer på tre- och femmilen också?  Och då pratar jag bara om de finska medaljerna.  Får även Sverige till några medaljer så är det bara bonus så att säga.  Mycket vill ha mer.  Det kan inte vara lätt att vara idrottsman!


Illustration Kalle Strokirk.