De hinner bara öppna ytterdörren och sedan kommer vrålet. "Mamma! Mamma!!! Va´ faaaan! Blommar blomhelvetet nu IGEN????" Ja, så där kan det faktiskt låta då mina muminbarn kommer hem och hälsar på. Lätt härdad rycker jag bara på axlarna och svarar: "Jaa, och vad skall jag göra åt det? Jag kan ju inte slänga blomman, ELLER HUR?" Men innerst inne är det precis vad jag önskar ibland att jag kunde göra.
Vad är nu detta som framkallar såna kraftiga reaktioner i muminfamiljen? Jo, det är en stackars, gigantisk porslinsblomma som "de små muminbarnens" farmor förärade mig för många år sedan. Blomman var stor redan då jag fick den och barnens farmor urskuldade gåvan med att den inte fick plats i hennes nya bostad. Men jag undrar jag. Genom åren har jag grunnat på den repliken och jag tror nästan att hon for med osanning. Jag tror helt enkelt att hon ville bli av med blomhelvetet.
Hur kan man då hysa dylika aversioner mot en stackars blomma? Jo, p g a att den inte gör något annat en blommar hela tiden typ. Det är klart att den inte blommar hela tiden men den blommar 3-4 gånger per år och det är definitivt några gånger för mycket. Och då den blommar så är det inte fråga om att blomma måttligt utan den tar i och producerar upp emot 60 - 70 blommor på en och samma gång. Då är det inte frågan om en sublim blomdoft i huset kan jag upplysa om. Blomdoften, eller snarare odören, slår emot en under kvällar och nätter och doften hänger kvar under dagen för att lagom mot kvällen slå till med full kraft igen. Känslan av begravningsbyrå är mycket påtaglig och det går knappt att vistas i vardagsrummet var den har sin placering. Att titta på TV på kvällarna är en plåga och jag får sitta på min pilatesboll i andra ändan av rummet eftersom porslinsblomman är så vackert draperad vid fönstret där jag har min TV-stol. Det blir inte mycket TV-tittande, eftersom huvudvärken kommer krypande efter en stund, och vardagsrummet ligger tyst och öde mest hela tiden under porslinsblommans blomningstid.
Varför slänger jag bara inte blomman då? Ja, varför gör jag inte det??? Men nej, det går bara inte. En stor, kraftig, vacker blomma är inte något som jag kan kasta ut. Den är så vacker där den står i nordfönstret med skomakarlampan inunder. Den fungerar som en gardin och den fyller sin funktion så väl. Och någonstans långt, långt, LÅNGT där inne tycker jag ju om den. Det är vad jag inbillar mig i alla fall.
Illustration Tove Jansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar