fredag 28 september 2012

Bindande bevis


Vad är det som har hänt?  Är det kanske någon som har grävt med en grävskopa på min gräsmatta?  Nej och åter nej.  Det är vildsvinen som har haft fest i min trädgård en natt i september.  Och det precis utanför mitt sovrumsfönster....

Det är ju det jag har sagt hela tiden.  De finns här i min omedelbara närhet.  De lurar ute i majsfältet, gömmer sig i skogen bredvid och bara väntar på att få skrämma skiten ur mig.  I min enfald trodde jag att de inte skulle komma SÅ nära.  Och i min vildaste fantasi har jag aldrig trott att de skulle komma in och böka rundor på min gräsmatta.  Men det har de gjort minsann! 

Djupa hål - kratrar rentav -, grästuvor vältrade både hit och dit.  Det är ingen vacker syn.  En vän i Tyskland sa att jag skulle titta efter om jag hittade spår efter klövarna för då kunde jag mäta dessa och på så sätt få reda på hur pass stora svin som besökt mig.  Never ever säger jag bara!  Skulle inte falla mig in att få svart på vitt att stora, stora galtar med de vassaste betarna finns runt husknuten!  Nu kan jag ju fortfarande inbilla mig att det är någorlunda små vildsvin som bor i min närhet och jag tror att det är det bästa för mig.

Nu undrar jag hur jag skall få ordning på gräsmattan igen.  Jag har lappat och lagat.  Fyllt igen hålen med tuvorna och klappat med spaden över desamma.  Jag har även hoppat lite så där halvgraciöst över lapptäcket för att platta till det än mer.  Men njaa....  Det ser INTE bra ut.  Nu får jag hoppas att naturen läker sig själv och att tuvorna växer fast i hålen igen.  Kanske, kanske ser det bättre ut till våren i alla fall.

Vad har jag lärt mig av detta nattliga besök?  Jo, att jag skall lita på mina instinkter.  Nu vet jag att det är befogat att hjärtat klappar på i 190 knyck och att obehagskänslan är på riktigt.  Nu vet jag på riktigt vad som lurar där ute i mörkret.  Jag har ju hela tiden känt av vildsvinens närvaro även om jag har försökt övertyga mig själv att det bara är rådjur som knakar och brakar runt knuten.  Nu vet jag.  Det är inga rådjur.


Foton;  Muminmammans privata.                

Inga kommentarer: