Bio

Det är inte det att jag inte vet att Filmstudion visar udda filmer. Jag är ju faktiskt varit stor Filmstudio-entusiast sedan nästan femton år tillbaka och jag gillar att se film som berör på ett annat sätt än de "vanliga" filmerna vi annars får se på bioduken. Men denna filmstudio-vår har börjat minst sagt skakigt och vi har verkligen fått uppleva både det ena och det andra.

Den första filmen på terminen hette "Hunger". Den skildrade IRA-män i Maze-fängelset som i början av åttiotalet kämpade för att få status som politiska fångar. Det var en fruktansvärd film, baserad på en sann historia, som skildrade våld, grymheter och övergrepp på ett oerhört obehagligt sätt. Även om filmen var våldsam gick den inte till överdrift på något sätt och den drabbade oss åskådare som ett knytnävsslag i magen. Då filmen var slut kunde man höra en knappnål falla och det var en mycket skakad och chockad publik som tysta gick ut i vintermörkret. Detta var en film som ingen i publiken någonsin glömmer och under bilfärden hem satt jag och S för en gångs skull tysta. För att lätta upp stämningen konstaterade vi att det var ju "roligt" att filmvåren hade börjat.

Glada i hågen åkte vi till terminens andra filmkväll. Nu skulle vi få se den tyska filmen "Sjunde himlen", ett drama om kärlek och passion i mogen ålder, som handlade om den gifta 61-åriga Inga som blir förälskad i 76-åriga änklingen Karl. Det kunde väl inte vara så farligt? Men ack så vi bedrog oss! Här lämnades ingenting över till fantasin och jag menar verkligen att INGENTING utelämnades i denna film. Det rumlades om ordentligt i sänghalmen med både älskare och äkta man och nakna kroppar visades upp i all sin skröplighet i tid och otid. Efter den tredje MYCKET detaljerade sexscenen blundade jag hårt och jag trodde jag skulle sjunka genom golvet så generad var jag. Men vad hjälpte det att blunda då alla som gått på bio vet att ljudanläggningen är av högsta klass nu för tiden och det gick INTE att ta miste på vad som hände på bioduken. Efter en hel evighet var filmen slut och S och jag tittade mållösa på varandra. Det bästa vi kunde säga var att det var i alla fall modigt att visa åldrande kroppar i naket tillstånd på bio. Det är ju inte något som man ser varje dag precis.

Ikväll är det dags igen. Och jag måste säga att jag går dit med en viss oro i mitt sinne. Undrar just vad som skall bjudas på denna afton! Men en film med den romantiska titeln "Augustilunch i Rom" kan väl inte vara så farlig? Eller?


Bild; Moomin pumpkin by Tortoiseshellrose.