fredag 12 mars 2010

Självbedrägeri

De finns lite överallt de där högarna. Fint staplade i bokhyllorna i mitt mat- och biblioteksrum, slarvigt lagda över matböckerna i köket, ambitiöst nedlagda i tidningsställ på ovanvåningen, liggandes i tjocka högar i skrubben och rentav nedpackade i bananlådor för kommande tider. De finns faktiskt även de högar som ligger strategiskt utplacerade i vardagsrummet för beskådning. Jag vet inte vem jag försöker lura men högst antagligen är det jag själv som ligger illa till. För helt seriöst - kommer jag verkligen att läsa någon av de där tidningarna och magasinen igen?

Jag förstår inte varför jag inte kan ha samma okomplicerade förhållande till dessa högar såsom jag har till dagstidningar och skvallerblaskor. Varför i jösse namn tror jag att jag kommer att bläddra igenom "Allt om mat" från 1984 då jag blir sugen på något att äta? Eller tror jag verkligen att jag kommer att begrava mig i "Allt i hemmet" från 1990 då jag skall flytta runt soffan lite grand? Och för att inte tala om då jag skall ut och resa! Kommer jag verkligen att veta i vilket av dessa magasin den ultimata resan är och kommer jag verkligen att resa till just den destinationen som de skriver om? Knappast. Det har ju inte hänt ännu så att säga.

Finns det då ingenting som jag kan ha nytta av i dessa högar? Självklart finns det saker att gå tillbaka till men det är inte försvarbart att spara så många högar som jag har gjort. Jag önskar att jag kunde skiljas från mina mat- och livsstilsmagasin utan problem och bara spara de som jag vet att jag kommer att använda mig av. Men fullt så enkelt är det ju inte. För allting ser så läckert ut och tänk, TÄNK om jag behöver just den här tidningen någon gång.

Jag undrar hur det här skall sluta. Jag fortsätter att samla på mig magasin och jag avundas Snorkfröken som glatt slänger iväg sina tidningar så fort hon läst dem. Det värsta är att nu tycker jag att även Ica´s gratisblaska "Buffét" , Konsums "Mersmak" och även bilagor till kvällstidningarna kan vara värda att spara på. Det måste vara något allvarligt fel på mig. Jag undrar om jag kanske skall gå i terapi för det här......


Illustration Tove Jansson.

2 kommentarer:

Anonym sa...

du är inte ensam. det ligger i generna

Anonym sa...

Hahaha :)