"Nooon, je ne regrette rieeen, non, je ne regrette rien"! Edit Piafs kraftfulla stämma hörs i bakgrunden då jag och Finlandsfilifjonkan besökte Bistro La Couronne förra veckan. Den franska bistron med sina rutiga dukar och mysiga miljö är ett stycke Frankrike mitt på Södra Förstadsgatan i Malmö. Finlandsfilifjonkan och hennes man har kommit ner till Köpenhamn och Skåne i några dagar för läkarkongress och umgänge med sina barn. Deras ättelägg har valt att studera långt bort från Finland och de finns nu i Danmark och Malmö. Men en dag har Finlandsfilifjonkan reserverat för mig och det är jag så lycklig för. Även om vi pratar med varandra i telefon varje vecka så är det är det inte samma sak som att träffas i verkligheten. Vi har bestämt att vi skall äta ute och sedan sova över i ena sonens studentlägenhet i Malmö innan vi skiljs åt nästa dag.
Jag börjar med sniglar i vitlökssmör och Finlandsfilifjonkan väljer en anklevermousse på salladsbädd. Det är länge sedan någon av oss åt dessa franska delikatesser och vi njuter alldeles enormt. Franskt lantbröd, vin och vatten därtill gör upplevelsen total. Vi forsätter med den svenska gravade laxen med dillstuvad potatis. Maten smälter i munnen och nu har Charles Aznavours smekande stämma tagit över i högtalarna. " Il faut savoir" slänger oss tillbaka till sjuttiotalet då man fortfarande kunde höra Charles Aznavour ofta i radion. Vi nynnar med lite grand och smuttar försiktigt på vinet.
Kvällen sänker sig över Malmö och vi tar bussen genom staden. Med kassarna fulla av godsaker skall vi fortsätta vår myskväll på tumanhand i en studentlägenhet vid Värnhemstorget. Jag är glad och lycklig över att min syster är här. Jag är glad och lycklig över syskonkärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar