Kära Jussi,

Vi har inte haft mycket till förhållande, du och jag, Jussi. Det beror nog på att jag inte varit speciellt intresserad och jag tyckte inte heller att du var speciellt bra heller för den delen. Du berörde mig aldrig. Men det blev ändring på det, Jussi. Och det p g a att jag läst en underbar bok.

Det var så mycket som jag inte visste om dig, Jussi. Moderlös vid två och en fader som drev er barn ursinnigt. Jag hade ingen aning om att du var en stor barnstjärna i USA tillsammans med dina bröder i The Bjoerling Male Ouartet. Det var du som var den stora stjärnan - underbarnet. Jag visste inte att din karriär redan började i så unga år. Det var så mycket som jag inte visste Jussi.

Ditt alltför korta liv och din karriär var så fantastiskt. Och ditt liv var samtidigt så tragiskt, Jussi. För en liten slarver och strulpelle var du allt med inställda turnéer och uppträdanden titt som tätt. Det där med spriten - det hade jag ju förstås hört talas om. Men det var nog inte det som var det stora problemet. Det var nog alla måsten och krav som du haft ända sedan liten pojk som var din stora mara. Att ständigt, ständigt prestera på topp.

Men en världstjärna av klass det var du, Jussi. Du turnererade nästan jämnt och ständigt. Du hade de stora operascenerna i din hand. Din fantastiska tenorstämma tog hela världen med storm även om du inbland anklagades för att låta sval och oengagerad. Men för det mesta var recensionerna översvallande och man kallade dig för den nya Caruso. Och för dig var det det bästa du kunde höra. För för dig var Caruso den störste.

Yrsa Stenius, som skrivit boken om dig Jussi, återkommer ständigt till timbren i din röst. Hon skriver lyriskt om din stämma som får den kritiska operapubliken att gråta av lycka. Och jag börjar längta, Jussi. För nu vill jag lyssna på dig igen och jag kan knappt vänta. Jag bär ner stereon från ovanvåningen med stort besvär och kopplar ihop alla sladdar. Jag plockar fram dina skivor - ja, jag har faktiskt flera stycken Jussi - och väljer att lyssna till den som Yrsa ständigt återkommer till. Jag lyssnar till "Che gelida manina" ur Puccinis Bohème.

Jag är så glad att jag fått lära känna dig, Jussi. Jag är så glad att jag tagit mig tid att lyssna på dig. För nu går du varm på stereon och jag kan för mitt liv inte begripa varför jag inte fastnade för dig förrut. Men nu är jag här, Jussi. Nu är jag din för evigt!

Din Muminmamma


Staty av Mumintrollet utanför Tammerfors Konstmuseum i Finland.
"Tills vingen brister - en bok om Jussi Björling" av Yrsa Stenius.