Hästpolo

"Gå in på din mail!" Budskapet via sms var kristallklart och jag funderade vad fasiken det var som stod på. Och jag som låg så skönt i soffan och vilade - var det verkligen nödvändigt? Kunde hon inte bara skriva det i ett sms?? Jag sände frågan till Storstadsfilifjonkan och fick än en gång uppmaningen att gå in på min mail. Suckande och svärande tog jag mig ur soffan och startade datorn. Vad var det nu som kunde vara SÅ viktigt??

Vad var detta? En inbjudan att gå och titta på hästpolo!! Hästpolo - var det inte något som prins Charles i England och hans vänner sysslade med? Kunde det verkligen vara något? Jag ringde upp Storstadsfilifjonkan och undrade om hon hade blivit helt förryckt. "Men tycker du inte att det låter härligt? God mat får vi och gott vin - har du sett menyn? Och förresten förutom att klä upp oss får vi damma av våra hattar för det är hattparad också! Det här kan vi väl göra nu då du kommer hit i helgen och hälsar på!? Jag menar - vi är ju VIP-gäster så det kostar ju oss inget precis! " Storstadsfilikjonkan bubblade av iver över inbjudan hon fått och jag lät mig motvilligt ryckas med. Kanske det inte var så dumt i allafall. Hästpolo. Varför inte?

Lördagen bjöd på strålande solsken när vi anlände till Stora Skuggan tillsammans med Sniff och H. Våra unga virila eskorter var även de uppklädda till tänderna och de var så stiliga i skjorta, kavaj och slips. Jag och Storstadsfilifjonkan tittade på varandra under våra hattbrätten och log stort. Det här skulle bli skitkul!!

Vi viftades in i VIP-kön och så fort vi kom in på området kom en fotograf fram och ville ta bilder på oss. Vi fnissade förtjust och sträckte på oss. Det här var ju toppen! Vi satte på oss våra vackraste leenden och kände oss som de värsta kändisarna alla fyra. Vi såg nogsamt till att våra namn stavades korrekt innan vi släntrade vidare till det inhägnade området. Vi togs emot av våra värdar som visade var vi kunde ta mat och förfriskningar och var vi kunde sätta oss. Vi valde ett bord så nära spelplanen som möjligt och sedan var det bara att börja njuta.

Goda sallader, rökt lax och färska räkor. Underbara skaldjursröror, färskt bröd och fantastiska ostar. Olika efterrätter och rött, vitt, rosa och bubbel i glasen. Vilken lyx! Solen sken och matcherna avlöste varandra. Vi klappade i händerna när de gjorde mål och H engagerade sig i dagens begivenheter till den grad att han var med och bjöd på auktionen. Ännu en fotograf kom fram till oss och vi sträckte upp oss och log stort. Adam Alsing var utmärkt som konfrencier och var det inte Anna Book som skyndade iväg där över gräset? Jo, det var det minsann för hon stod bakom Sniff och H i kön för att provkörning av fyrhjuling i pausen.

Vilken dag! Vilket äventyr! Vi var alla överens om att detta var en dag utöver det vanliga. Vi hade haft så roligt och vi hade skrattat så gott. Det här var något som vi alla kunde tänka oss att göra ibland för att förgylla den grå vardagen. Jag behöver väl inte säga att Sniff och H anmälde sig som frivilliga eskorter närhelst Storstadsfilifjonkan i framtiden behövde manligt sällskap på liknande äventyr. Själv får jag åka ner till Skåne och hoppas att Storstadsfilifjonkan har ett lika spännande äventyr att bjuda på nästa gång jag besöker storstaden. Och nästa gång får vi verkligen se till så att Lilla My är ledig från jobbet och kan göra oss sällskap!


Illustration Tove Jansson.