Vintage

Nu skall vi se här. De har visst ändrat om sedan jag var här senast. Nu är alla kläder sorterade i dam, herr och barn. Allting är sorterat efter färger och ordningen är märkbart förbättrad. Skor står i långa rader från pastellfärger till mörkaste mörkt. Stövlarna har egna hyllor och väskorna finns i en annan del av lokalen. Även de är sorterade efter färger och de är många till antalet. Väldigt många. Härligt! Nu skall här fyndas!

Jag är tillsammans med Finlandsfilifjonkan som direkt försvunnit in på möbelavdelningen i jakt på ett vitrinskåp till sin matsal. Själv strosar jag långsamt bland kläderna och drar i något som ser lockande ut. Men nej, det får nog vara för min egen del. Lusten att köpa något är minimal eftersom storleken för tillfället är på den stora sidan. Det är inte lätt att hålla vikten då man varit bunden till rullstol och kryckor under ett drygt år. Jag tror jag håller mig till att se om jag hittar något till Lilla My som älskar att handla begagnat.

Skylten Vintage hänger högt uppe i taket och jag tänker först inte gå dit. Skyltar de vintage på en loppmarknad måste det betyda att de tänker ta mer betalt för kläderna som hänger där tänker jag och går förbi. Men plötsligt ser jag en vacker klänning därinne och jag går fram. Herregud - en Noa-Noa klänning för fyra euro!! De måste skämta! Det är ju så gott som gratis! Jag sliter i kläderna och hittar mer och mer. De mest fantastiska klänningar, marimekkotröjor och blusar trillar i min väg. Allting är precis i Lilla Mys storlek och det kostar ingenting.

Vilket himmelrike! Tänk vilken tur jag har och jag handlar som besatt. Jag måste hejda mig och jag sorterar bort vissa saker för jag kan faktiskt inte handla allt det jag har lagt i min vagn. Men jag tror att Lilla My blir nöjd. För jag har handlat tre fantastiskt vackra klänningar från sjuttiotalet, två marimekkotröjor och en underbart vacker blus till henne. Och Sniff har fått en fin gubbväst som han kan glädja sig åt. Allt till en kostnad på tjugosju euro.

Ibland överträffar verkligheten dikten. Och det är väl skönt att det faktiskt kan vara på det hållet också.


Illustration Zlata Lomakina.