Sorkbekämpning

"Men titta! Den rackaren har varit här igen! Den har ätit upp alla mina liljelökar. Titta! Det är bara att lyfta upp stjälkarna som ingenting!" Mårran var minst sagt bister då hon inspekterade sina blommor vid sommarvillan. Liljorna är hennes stolhet i blombänken och ingen ger sig på Mårrans liljor ostraffat!

"Nu skall den få se på annat! Nu skall den lilla gynnaren få flytta på sig! Det får det vara nog med silkeshanskarna! Nu tar jag till det tunga artelleriet!" Mårran var ytterst bestämd för nu var det helt klart att den lilla sorken skulle bort från hennes blombänkar, kosta vad det kosta vill!

Sagt och gjort! Med det miljöanpassade, giftfria oerhört illaluktande flytande sorkmedlet gav hon sig ut i blombänkarna. Hon skvätte till höger och hon skvätte till vänster. Hon hällde i gångar och i högar. Hon hällde på ordentligt för nu var hon utan pardon. Sorken skulle bort. Därmed basta!

Oerhört nöjd och lycklig kom Mårran till slut in i sommarvillan. "Nu är jag klar! Det är ingen sork som vill bo kvar i mina blombänkar efter den här behandlingen! Men vad är det med er? Varför tittar ni så på mig?" Jag och Hemulen tittade på varandra och skakade på huvudet. "Du luktar fruktansvärt illa! Det är knappt så vi kan andas! Har du verkligen tvättat händerna efter din sorkbekämpning? Känner du inte hur du stinker??" Men Mårran som har tappat luktsinnet kände ingenting. Och det var ju tur för henne!

Det tog några dagar för lukten att försvinna från Mårrans händer. Hon lärde sig att använda handskar nästa gång hon använde medlet. För det fick hon göra redan nästa dag. Och nästa igen. Sorken har fortfarande inte försvunnit och nu diskuterar Mårran och Hemulen sorkfällor. Undrar just hur det skall gå!


Illustration Tove Jansson.