Nedräkning

Hon är inte riktigt som förrut, lilla Elsa. Hon ligger och brer ut sig på soffor, golv och fåtöljer. Hon som var den absolut mest kelsjuka katten i hela världen hoppar bara snabbt upp i famnen och så måste hon flytta på sig igen. Hon verkar ha svårt att hitta en bekväm ställning och hon tittar på mig med undran i blicken. Hon har slutat prata med mig och hon bara sover och äter. Äter och sover. Men Mumin som var hemma och hälsade på förra helgen och gosade mycket med Elsa har känt hur det sparkar där inne. Han har känt hur små, små tassar sparkar hårt mot Elsas stora mage.

Lilla Elsa, vår söta lilla birma, skall snart bli mamma för första gången. Den där lyckliga tiden hon hade för åtta veckor sedan, då hon fick fröjda sig med en kattpojke i en hel lång vecka, skall nu resultera i kattungar. Det skall bli så spännande och det skall bli så himla roligt. Men det är samtidigt väldigt nervöst. Man skulle kunna tro att jag aldrig haft katt innan och jag aldrig varit med om en kattförlossning förrut. Men det har jag. Trettio år med katter har resulterat i ett antal kullar så jag borde vara van. Men denna gång är det ändå lite annorlunda. Denna gång är det en planerad kattgraviditet.

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Om en dryg vecka är det dags. Och allt är förberett för lilla Elsa. Mumin har gjort i ordning en låda med lagom hög kant och mjuka filtar. Den har han ställt i ett lugnt hörn i matrummet. Där skall hon få vara i fred den första tiden och vi skall ställa in kattmat och kattlåda. Vi tänker hålla dörren stängd i början för vi vet inte riktigt hur katten Cajsa kommer att bete sig. Vi hoppas och tror att även hon tror att hon är kattmamma och att hon vill vara en extramamma till Elsas ungar.

Fr o m måndag kommer jag att stänga in Elsa ensam i matrummet nattetid. Där skall hon få vara i fred om födandet skulle komma igång mitt i natten. Själv kommer jag att ringa in Snorkfröken och be henne bo hos mig fr o m torsdag. Jag kan ju inte huka mig eller gå ner på knä och det tar tid att lägga mig på golvet om Elsa behöver min hjälp. Och det kan hon faktiskt behöva förstföderska som hon är. Och jag vill att både jag och Elsa skall känna oss trygga och nöjda. Därför måste Snorkfröken komma och bo hos oss tills allt är klart.

Snart kommer jag att ha små, små birmakattungar som rusar fram som yra ulliga dammtussar i huset. Jag kan knappt bärga mig och jag är så förväntansfull. Och det är jag inte ensam om att vara. Muminbarnen med respektive från Stockholm och Köpenhamn har planerat besök här hemma i oktober/november bara för att få titta och gosa med de små liven. T o m Storstadsfilifjonkan funderar på att komma ner över höstlovet för att få se underverken. Och Snorkfröken och Snusmumriken,som är stora kattälskare, kommer att göra sig ärenden hit ut till mig på landet stup i kvarten det är jag helt säker på.

Kameran är laddad och klar. Och jag har satt den på en plats som jag lätt skall komma ihåg. Hoppas jag.


Illustration by Tiityli.