Mickel Räv

Han har börjat ta sig friheter, Mickel Räv. Förra helgen satt grannarna U och S-E i godan ro och tittade på TV i sitt vardagsrum. I vanlig ordning hade de ställt ytterdörren på glänt ut mot trädgården så att katten Måns kunde komma och gå som han ville. Plötsligt hör de hur det skramlar och väsnas ute i köket och de undrar vad det tagit åt katten.

"Gud, så glupsk han är! Han äter ju så hela kattskålen åker kana över köksgolvet!" säger S-E och går ut i köket för att se vad som står på.
Döm om hans förvåning då han ser hur Mickel Räv står och länsar lilla Måns kattskål! Med ett avgrundsvrål och fäktande armar jagar han ut räven som snabbt slinker ut genom ytterdörren.

Men Mickel Räv springer inte långt utan sätter sig ner en bit bort och tittar intresserat på S-E. S-E tjurrusar några gånger mot Mickel som motvilligt flyttar sig lite grand. Till slut, då S-E nästan givit upp, ger sig Mickel äntligen av till skogs. Men skam den som ger sig, verkar Mickel tänka, för snart är han tillbaka och sitter halva kvällen på kökstrappan och väntar på att bli insläppt. Och han har varit tillbaka fler kvällar. Härom morgonen hade han markerat vad han tyckte om U och S-E urusla gästfrihet. Han hade helt enkelt skitit på deras trappa.

I går kväll då jag skulle gå ut med soporna träffade jag på den sällskapssjuka räven. Jag stängde dörren efter mig och då jag vände mig om satt han där på gårdsplanen några meter ifrån mig. Vi tittade på varandra en stund tills han reste och makligt lommade iväg ut i majsfältet. Var han hade sin kompis, den svarta strykarkatten, det vet jag inte. Och vänner är de har min granne, den gamle farbrorn berättat, som såg hur de två i söndagskväll länge satt och pratade förtroligt med varandra på vår gräsmatta.

Mickel Räv som nu hälsar på är en äldre räv. Han är stor och ståtlig, pälsen är grann och svansen yvig. Han är bra mycket större än de taniga årsungarna som vi hade på besök hela sommaren. Och det är inte det minsta konstigt att Mickel är orädd och sällskapssjuk. Min gamle granne matar alla djur här runt omkring. Varje kväll ställer han ut mat i skålar på flera ställen i sin trädgård. På gott och ont. Rävar, igelkottar, hemlösa katter, skator, kajor, kråkor, rovfåglar av olika slag och gud vet vad kommer och hälsar på. Så det är inte konstigt om han är van vid människor, Mickel.

Han är varmt välkommen att hälsa på, Mickel Räv. Så länge han håller sig på utsidan och inte kommer in i huset vill säga!


Illustration okänd.