Vännen

Vi har följts åt i nästan tjugofem år nu, jag och S-a. Föga anade vi då i mitten på åttiotalet att vi båda skulle lämna Lund respektive Malmö och flytta upp nästan samtidigt till Nordvästra Skåne. Inte visste vi att vi skulle få barn och föda varsin gosse med ett års mellanrum och att vi skulle få flickor som var födda med endast fem dagar emellan. Inte visste vi då heller att vi skulle bli de bästa väninnor med tiden för det enda vi hade gemensamt var att vi hade haft samma svärmor. Inte samtidigt och inte samma man. Vi hade valt varsin bror som föremål för vår ömma låga.

Under åren som gått har vi varit en viktig del i varandras liv. Som småbarnsföräldrar träffades vi flera gångar i veckan med våra barn. Vi umgicks, fikade och var ute och gick med barnen på små äventyr. När barnen började på dagis var vi ute med S-as hundar flera gånger i veckan innan vi åkte i väg till våra respektive jobb. Många långa promenader på berget och längs havet har vi vandrat i ur och skur tillsammans med lyckliga hundar. Ibland hade vi fika med oss men oftast var det bara en rask promenad.

Födelsedagskalasen har avlöst varandra och barnen har blivit stora och flyttat hemifrån. Vi har båda skiljt oss, flyttat några gånger och skaffat nya hundar och katter. Men vi har båda stannat i bygden och även om vi inte har träffats så regelbundet de senaste åren har vi ändå följt varandras liv. De gånger vi talats vid över telefonen har samtalen blivit långa och smått som stort har avhandlats. Det har aldrig känts krystat utan det har varit som om ingen tid hade förflutit sedan vi senast språkades vid. Så där som det är med en gammal god vän.

Vi hade inte setts på så länge, S-a och jag, då vi äntligen fick till en frukostfika förra måndagen. S-a hade kört via affären och inhandlat gott bröd, goda ostar, frukt och varsitt vaniljhjärta. Vi firade att S-a fyllde ett halvt sekel på onsdagen och att jag skulle fylla det samma två veckor senare. Morgonen gick fort och det var aldrig en tyst minut. Vi konstaterade skrattande att samtalsämnena hade ändrats en aning genom åren för nu avhandlade och jämförde vi diverse krämpor i stället för att diskutera småbarnsbekymmer. Var tid har sin charm och vi beslöt att vi måste skärpa oss och ses lite oftare nu. Det ser jag fram emot, S-a!

Illustration Tove Jansson.