Missräkning

Det är knappt jag vågar tillstå det men jag har faktiskt räknat fel på dagarna....  Efter ännu en natt med en katt som vägrat föda plockade jag fram almanackan i morse och började räkna.  Och där var det. Svaret varför kattakräket inte kommit till skott.  Det var helt enkelt inte dags ännu. 

Ja, herregud.  Vad skall jag säga?  Jag måste haft en mycket stark inre längtan efter att bli kattmormor eftersom jag envisats med att tidigarelägga tilldragelsen en hel vecka.  Och Elsa hon har ju inte klagat precis.  Förutom nattetid då vi jagat ner henne från matbordet i tid och otid förstås.  Nej, inte har hon klagat kattfan då hon smaskat i sig glass, grädde, skinka och köttfärs som vi dukat upp till henne.  Som en välmående gäst vid Babettes gästabud har hon låtit sig väl smaka av delikatesserna. Och som grädde på moset har hon blivit omhuldad och uppassad som den värsta prinsessan i en hel vecka.  Hon har pipit, gnällt och gnytt för de mest triviala saker.  Och vi har kommit rusande som jehun.  Hon är inte dum den gode Elsa.

Jaha.  Då börjar vi om igen då.  På tisdag är det dags!  Då har det gått nio veckor sedan lilla Elsa fick till det med den vackra birmahanen från den skånska obygden.  Och allting är förberett.  Mer än förberett kan väl säga.  För vi har haft generalrepetition  i en hel vecka minsann.

Illustration Tove Jansson.