Buddistiskt kloster

Vi var ett litet gäng som med buss lämnade Barcelona den där heta försommardagen. Vi kände inte varandra men vi hade varit på samma mässa under några dagar. Och vi hade alla valt att göra "Den inre resan" denna vår lediga dag. Vi hade valt bort helikopterfärder, havskryssningar, gourmetmatlagning, segling och annat spännande för detta mer stillsamma program. Vi skulle åka till ett buddistiskt kloster och bland annat få pröva tai chi, meditation och se oss omkring i klostret.

Bussen klättrade mödosamt uppför berget och slutligen var vi framme vid vårt mål. Vi togs emot av klosterföreståndaren som i fotsid dräkt vänligt bjöd oss på chai latte, kall eller varm. Han hade sällskap med en kvinnlig nunna för detta är ett kloster med båda könen vilket är ovanligt. Med den högste Dalai lamans, den tibetanske buddishmens andlige ledare, välsignelse är de liberala i sitt förhållande till kärleken mellan man och kvinna och de tillåter även äktenskap och barn i klostret. Vi blev mycket förvånade för ingen av oss visste att detta var tillåtet och vi tyckte att det var ett oerhört sympatiskt tilltag. I detta kloster behövde de inte heller ha rakade huvuden vilket vi trodde var ett måste för en buddistisk nunna och munk. Det var många av våra fördomar och antaganden som fick sig en smäll på några få minuter!

Efter en kortare presentation visades vi runt i klostret. Vi fick veta att vem som helst är välkommen att tillbringa kortare eller längre tid här. Man kan välja att bara vara där för yoga, meditation eller vad man så önskar att fördjupa sig i. Men man har också möjligheten att jobba ideellt och stanna en längre tid om det är det man vill. Vi tittade in de vandrarhemsliknande sovrummen som beboddes av människor från hela världen som sökt sig hit. Vi träffade bl a en äldre amerikansk kvinna som var här på sitt sjunde besök.

Äntligen var det dags för undervisning! En mycket vacker munk, helt i klass med Antonio Banderas, ledde oss genom Tai chin. Därefter ledde han oss med erfaren hand genom avslappningsövningar och vi flöt bort på varma vågor av välbefinnande. Omtumlade visades vi efter detta in i nästa rum var en rund och glad nunna ledde oss genom skratt-terapi. Hon fick oss, främlingar för varandra, att sänka garden och slänga oss ut i befriande gapskratt trots att vi nog alla kände oss lite dumma i början. Det var en mycket behaglig upplevelse och vi gick alla ut ur rummet med stora leenden i våra ansikten.

Nu skulle vi få en audiens med klostrets egen Dalai lama vilket är få besökare förunnat. Vi satt tysta på våra mattor och väntade att "Den högste" skulle träda in i rummet. Vi hade alla en bild av hur en Dalai lama skall se ut och döm om vår förvåning då en tämligen ung långhårig man, inte helt olik den bild vi har av Jesus, kommer in i rummet. Han hälsade vänligt och betraktade oss nyfiket. Vi satt en timme och samtalade om livet med denna oerhört sympatiska och klarsynta man. Vi kände oss mycket hedrade att han tagit sig tid att träffa oss!

Efter en underbar vegetarisk middag avslutade vi vårt besök i klostret med att gå tre varv runt stupan. De två första varven var enkla för då sände vi kärlek till våra nära och kära. Det tredje och sista varvet var knepigare för då skulle vi sända kärlek till någon som vi inte riktigt kom överens med. Det var inte det lättaste men det kändes bra och riktigt att göra det ändå.

Vi lämnade klostret med ett upplyft sinnelag. Vi kände lugn och ro, lycka och välbefinnande. Vi lovade oss själva att vi skulle komma tillbaka till denna underbara plats någon dag. Jag hoppas verkligen det blir så!