Kryp

Det var i början på sjuttiotalet och det var starten på min långa karriär. Min långa karriär av insektfobi. Jag låg så skönt och solade på filten den där varma sommardagen på Skatan. Som vanligt hade jag med transistorradion och jag lyssnade med stort intresse till favoritprogrammet "Sommar, Sommar". Jag blundade mot den starka solen som killade så skönt på min kropp och jag njöt i fulla drag. Solen fortsatte kittla och jag skakade förnöjt på mina lemmar. Nu började killandet bli irriterande och samtidigt kommer Mårran ut på förstutrappan och ropar; "Men herreguuuud, flicka lilla, du ligger ju mitt i en myrstig!!" Jag stirrar ner på min kropp som trampas av pissmyror och gigantiska hästmyror på deras väg till stacken. Reaktionen var omedelbar och mycket högljudd. Helt hysteriskt springer jag vrålande runt på gräsmattan tills den sista myran ramlat av och sedan rusar jag in i huset. Jag gick inte ut på flera dagar efter denna traumatiska upplevelse. Det var även denna sommar som jag lärde mig att det äckligaste kryp jag visste också kunde flyga. Efter att ha blivit anfallen av en flygande jätteskalbagge stannade jag inne resten av den dagen också.

I början på åttiotalet bodde jag i Västervik och så här långt söderut hade jag inte bott innan. Här fick jag lära mig att fanns det mycket fler fula insekter än jag ens kunnat drömma om. Det var här jag för första gången träffade på steklar i de mest färggranna färger. Jag blev helt hysterisk för något äckligare hade jag aldrig sett. Men det var förstås innan jag träffade på den gigantiska ekoxhanen, en flygande jätteskalbagge på nästan tio centimeter, som kom flygande genom luften och landade på väggen bakom mig. Den gången var det inte långt ifrån att jag dog på fläcken!

Så smånigom flyttade jag till Skåne och träffade på den oerhört fula tvestjärten. Nåt liknande hade jag inte sett innan och hysterin var förstås på topp. Så småningom lämnade jag stadslivet och flyttade ut på landet. Mårran uttryckte sina farhagor och undrade försynt hur jag skulle klara av insektlivet då vi flyttade ut till den vackra skånelängan utanför Lund. "Inga problem! Jag gör rabatterna på kvällen då det är mörkt så ser jag inte vad det finns där!" svarade jag glatt. Det funkade tills en jättespindel en mörk kväll kröp upp för min arm då jag rensade ogräs. Sedan dess gör jag mitt trädgårdsarbete under de ljusa timmarna!

Nu tycker man att det inte skall finnas fler fula insekter för mig att upptäcka i det skånska landskapet efter att ha bott här i över tjugofem år. Men, men, men - det är klart att det finns! Här om året lärde jag känna ollonborren och nu är de gigantiska ollonborrarna det äckligaste jag vet. Dessa brummande jätteskalbaggar på över tre centimeter kommer i skymningen precis då vinet skall avnjutas under de ljumma sommarkvällarna. Och då, då är det jag som rusar in i huset och vägrar gå ut mer den kvällen.

Och spindlar - de behöver vi inte ens prata om - de är alltid JÄTTE, JÄTTE ÄCKLIGA OCH DET VÄRSTA JAG VET! Var än jag bor!


Illustration Tove Jansson.